Och igen då

Jag gjorde en klassisk Heffler idag. Tanken var att jag bara skulle vila lite. Eller hur. Jag somnade som ett barn på soffan, och vaknade tre timmar senare.

Dessutom drömde jag konstigt igen. Fast intressant. Jag drömde att jag fick ett nytt jobb. Det är dock inte riktigt klart vad det var för ett jobb. Men drömmen var på engelska och jag skulle tjäna 91 000 kronor i månaden. Så jag hoppas på underrättelseofficer eller kulturattaché. Det låter åtminstone tufft.

En dröm igen då

För några nätter sen så drömde jag att jag gjorde comeback i radiostudion. Jag tror att jag blev lite väl beroende av Musikhjälpen, under den tid som det sändes. Det var dock inga TV-kameror eller glasburar. Men det var massor av Cranberries, Skunk Anansie och Vengaboys. Allt var precis som det var runt -96, -97 och jag närde någon slags dröm om att bli radiopratare. Eller ja, jag var ju radiopratare. Men Gävle Närradio ger dåligt med street cred.

Så att tapeterna lossnar

Jag hade en sån där sjuk dröm igen härom natten. Ibland blir jag nervös. För nu drömde jag att mina tapeter började lossna från väggarna. De släppte liksom i överkanten, och började rulla ihop sig nedåt. Men jag kunde få dem på plats igen, genom att utöva handpåläggning. Fast då började så klart nästa sektion släppa. Och så där höll det på. Vilket jäkla limbo.

Och på tal om dödsrike. Vi har en otroligt vacker gran på jobbet, som hälsar alla besökare varmt välkomna. Det finns väl i och för sig en viss likhet mellan den och den rådande vintern. Det är risigt.

Inte så nyttigt

Inatt hade jag en helt sjuk dröm igen.

Av någon anledning så hade jag fått den briljanta idéen att jag skulle mixa en smoothie, vars innehåll var gamla mobiler. Många av mina gamla arbetshästar skulle vara med. Min Nokia, som hade ett batteri som räckte i tio dygn. (Den var lite seglivad i mixern.) Min första kameramobil, som presterade bilder i weltenklasse. (Lite lätt ironisk, kanske.)

Smaken var inte att leka med. Tänk er folie möter batterisyra.

(Bild från mobilescat.com )

Is it driven now?

Inatt hade jag en riktigt knasig dröm igen.

Den här gången var det tema löööve. Jag träffade en tjej, på lite olika sätt. Det var ingen som jag kände igen. Men vi tog i hand, och presenterade oss för varandra. Och jag kommer till och med ihåg namnet. En gång i tiden så dejtade jag en tjej med det namnet. Men det rann ut i sanden. Innebär det att jag måste skaffa mig 20-någonting katter, bosätta mig i ett hus i skogen och börja lyssna på obskyr jazz? Allt för att fullt ut förlika mig med ett liv som ensam dåre.

För hoppets skull så kan jag tillägga att namnet var det enda som tjejen i drömmen hade gemensamt med tjejen på riktigt. De var inte alls lika varandra utseendemässigt. Jag bör även tillägga att jag just nu, inte känner till någon som har det namnet. Så det kan ju vara bud på att vara uppmärksam framöver.

Då kör vi igen

Jag har fortfarande feber. Men den går åt rätt håll. Hostan och snoret är det värsta nu. Och drömmarna så klart.

Inatt drömde jag på engelska, för första gången på länge. Återblickar verkar vara temat för mina feberdrömmar den här gången. Nu drömde jag nämligen om något som involverade en massa folk som bodde i min gamla studentkorridor. Det var någon slags kombination av när norsk-svensk-dansken arrangerade skogsvandring, och när de fulla fransoserna från grannhuset försökte attackera den snygga amerikanskan i vår korridor. Logiken tappade jag någonstans på vägen.

Dags för några Alvedon igen.

Knasiga feberdrömmar

Feber har en märklig effekt på hjärnan. Och det gäller även när man sover. Idag drömde jag om en massa gamla husdjur. Katten Julia, marsvinet Maja och hunden Ricki. Även några av mormors katter var med.

Vi var i ett stort hus, som var av äldre modell. Det var jag och en jädra massa djur. Men som tur var så hade hunden fått en hel del mänskliga egenskaper, och kunde till och med prata. Han var till stor hjälp när vi var ute på promenad. Då fick marsvinet åka i en vagn som hunden drog. Himla praktiskt. Och förvirrat.

Så här såg Julia ut. Både i drömmen och på riktigt.

Ganska bra ändå

Jag drömde att jag skulle gifta mig i natt. Det var bara ett lite problem. Tjejen som skulle bli min brud, vägrade säga vad hon hette. Så det blev inget. Prästen kunde ju inte gärna säga "tager du, anonym, denna Jan..." och så vidare. Hon kunde däremot berätta att hon bodde i Bergsjö. Fast inte det i Hälsingland. Det ligger minsann - och håll i er nu - i Stenungsund. Jaha. Okej. Det var kanske tur att det inte blev något ändå. 

I'm so starstruck

När man bor i en liten stad som Gävle så är det väldigt lätt hänt att bli exalterad när det dyker upp kända personer. Även om dessa kända personer har sina rötter i Gävle, så blir man ändå förvånad över att se dem. Av någon konstig anledning. 

En gång, för många år sen drömde jag en mardröm som involverade Rolf Lassgård. Jag kommer inte ihåg detaljerna, men han var helt enkelt ute efter mig. Gissa om jag höll på att göra i brallan när jag möter honom när jag är på väg till jobbet, morgonen efter den hemska drömmen. Jag vet inte om ni har tänkt på det, men han är stor som en oxe. Lång, reslig och bastant. Traumat var nära. 

Igår hade jag ett betydligt lugnare starstruck moment. På lunchen mötte jag Nicklas Bäckström i dörren när jag skulle gå in på mathaket. För en kort sekund tänkte jag be om en autograf. Men nä, man vill ju inte vara en tönt som blir exalterad av att se kändisar. Även fast jag är det, innerst inne. 

Dessa drömmar

I natt drömde jag om Eminem. Det var annorlunda.  Allt som han sa var citat från hans låtar. Men eftersom jag inte kände mig som den riktiga Slim Shady, så stod jag inte upp. Just Eminem är annars inte någon som jag har ägnat överdriven lyssning åt. Har väl hört singlarna som har kommit genom åren. Och på sistone har det ju varit väldigt tyst om karln, så jag vet inte alls var drömmen kom från.

(Bild från Kentucky Sports Radio )

Att drömma är inte alltid glasklart

Drömmar är ett ämne som jag avhandlar med jämna mellanrum. Och fler med mig kan säkert skriva under på att drömmar ofta är suspekta saker. I bloggen har jag bland annat berättat om hur det var när jag blev attackerad av en psykotisk katt, och dagen då Gävle blev utsatt för en gaschock.

För några år sedan hade jag återkommande drömmar, med ett tema. Den röda tråden var att jag fick glas i halsen, på ett eller annat sätt.  En gång gick jag in i en spegel, en gång bet jag av halsen på en glasflaska och en annan gång hittade jag glasbitar i sylten. Och alltid när jag vaknade efter en sån här dröm kändes det himla obehagligt. Som att det hade hänt på riktigt nästan. Men glasdrömmarna upphörde, och glad var jag för det. Jag kan även tillägga att detta var långt innan "glas-i-kyckling-hysterin", som inträffade för en tid sen.

Men inatt var det dags igen. "Fan, jag har något i munnen. Ett hårstrå. Och en glasbit!" Hoppas att det var en tillfällighet. Glasdrömmar klarar jag mig utan, tack så mycket.

En dröm igen

Som ni trogna läsare vet så har jag tidigare berättat om en skum kattdröm som jag hade. Nu är det dags igen för att återberätta en knepig dröm. Den här gången tror jag dessutom att ett inslag av feber gjorde den lite värre.

För det första så var den här drömmen i färg. Såvitt jag vet brukar jag oftast drömma i svartvitt, men nu var det nästan som att se en film.

Det hela utspelar sig i Gävle. Någon har fått för sig att det är en bra idé att utsätta min kära hemstad för en gasattack. Det är någon sorts gas som gör att folk svimmar och hostar blod. Och av en mycket märklig anledning så står Gävles hopp till två brudar, som jobbar på OK-macken i Andersberg. Snacka om osannolika hjältar. Det är en vedertagen sanning att just de två ska rädda stan. Jag fattar aldrigt riktigt varför. Men alla flydde in på OK, och sökte skydd. Utanför ramlade folk som käglor och ambulanserna åkte i skytteltrafik på Skogmursvägen.

Jag är också inne på OK, och tjatar som tusan på brudarna att de ska ta och styra upp. Men brudarna visar sig vara i kategorin "Partypinglor", så de är bakfulla som pirater. Att rädda Gävle verkar vara det sista de har i åtanke.

Någon får för sig att det är en bra idé att öppna fönstret, för att vädra lite. Det är ju så mycket folk inne på OK. Som tur är vaknar jag då. Så jag slipper börja hosta blod.

Till saken hör att Partypinglorna såg väldigt bekanta ut, men jag kan inte placera dem. Och de jobbar definitivt inte på OK. Själva lokalen som besinstation höll till i såg inte ut som den gör på riktigt. Men gatan utanför var klockrent lik. Till och med vägarbetet som är där för stunden fanns med.

Ja, det är knas hur man kan drömma ibland. Och att man kommer ihåg vissa drömmar så bra. Den här drömmen kändes så himla verklig. Så i typ fem sekunder efter att jag hade vaknat var jag tveksam på om det hade hänt eller inte.

Gaslarm, Adam Bertil.

Nu ska jag sova. Det är tvättdags imorgon. Klockan 0700. Jippie.

Dream on

I natt hade jag en sån där otroligt sjuk dröm igen. Ingenting var logiskt, men allt var så tydligt. Nu tänkte jag återberätta den här. Gör gärna ett försök att analysera den, om du kan...

Platsen är en lägenhet. Den är lik en lya som ett av mina ex hade. Fast personen som är i lägenheten är ett helt annat ex. Dessutom har hon barn, som är misstänkt lika ett gammalt struls barn. I alla fall till namnen. Utöver Janne, tjejen och två barn, så finns det även en liten katt där. Det är en kattunge, att döma av storleken. Det är något bekant även över katten. Jag tror att det kan vara en av min mormors före detta katter.

Jag vet inte riktigt vad som är på gång i lägenheten. Men vi pratar om vad det äldsta barnet ska jobba med när det blir äldre. Det gäller att planera i tid. Ungen är vid det givna tillfället typ åtta år gammal. När vi håller på att planera som bäst så får katten helt plötsligt frispel av bibliska mått.

Den blir precis skogstokig, och börjar klösa sönder mina strumpor. Den spottar och fräser och får mord i blicken. Jag försöker lyfta upp den, men då börjar den tugga på mina händer i Road Runner hastighet. Så jag slänger ut den på balkongen, och stänger igen dörren. Men katten, som får Cujo att likna en gemytlig sällskapshund, ger sig inte. Den har ett uppdrag - kaos - och den ska slutföra uppdraget.

Jag ser hur katten tar sats och hoppar in genom det öppna sovrumsfönstret. Ett fönster som sitter flera meter från balkongen. Väl inne igen så tar vreden ny fart. Då gör jag en överslagshandling. Jag tar upp katten igen och bestämmer mig för att göra proceduren kort. Ut på balkongen igen. Men den här gången håller jag i den. Och då förvandlas den helt utan förvarning till en ljusgrön geléboll. Fullständigt logiskt. Nåväl, kattfan ska dö - så jag kastar ut bollen från balkongen. I logikens tecken så blir bollen en katt igen när den är i luften. Med ett obehagligt ljud slår den i backen. Jag vaknar och är verkligen totalt förvirrad.

Okej, vad drar vi för slutsats av detta? Kan för sakens skulle tillägga att jag är total djurvän, och gillar katter i synnerhet. Så jag skulle verkligen inte kunna dräpa en katt. Inte ens en speedad mördarkatt.

Jag lovar att återkomma om det blir en fortsättning på den här bisarra drömmen de närmaste nätterna.

I verkligheten så ser jag att min gamla hemkommun är på tapeten. Tydligen har de överdrivit i en reklam för nya E4an. Vi får kanske hoppas att inte heller den här reklamen är sann.