Grattis!

Idag fyller den minsta liraren på den här bilden 2 år. Han heter Elias och är syrrans yngsta kotte. Än så länge...

Jag har varit på obligatoriskt kalas. Elias fick ett Bamse-pussel och en sköldpadda av mig, och jag fick en salivfylld ballong av honom. Det känns rimligt och rättvist. Dessutom fick jag mat, glass och fika. Jag är mycket nöjd. Det verkade han också vara.

Soffjävel och påcyklad

Det är så logiskt, alla fattar utom jag - jag har inte en aning... 

Att min syster är bra på många saker har jag varit inne på förr. Hon är väldigt organiserad och strukturerad. Dessutom är hon målmedveten (envis?) och har ett logiskt tänkande. Själv så är jag ganska ologisk i tanken. I alla fall när det kommer till praktiska saker.

Detta ställdes på sin spets idag. För då var det nämligen dags för Heffler att skeppa ner hans gamla soffa i förrådet. Ett förråd som är i minsta laget. Och det är trångt och bökigt i gången som leder fram till förrådet. Jag insåg redan på förhand att jag skulle behöva hjälp av en logisk syster.

När jag tittade på förutsättningarna för inbärandet, så ansåg jag att det fanns tre olika sätt att få in soffan på. När vi hade testat dessa tre olika sätt, så gav jag upp. "Det går fan inte! Vi slänger skiten." Men det avvisade syster snabbt. "Det ska gå, måtten stämmer ju." Och visst fan gick det.

Så nu står åbäket i förrådet, och jag sitter på golvet och väntar på min nya soffa. Tack syrran!

Efter Uppdrag: Soffa begav jag mig till närbutiken, för att skaffa frulle. Och då fick jag närkontakt med en snubbe som verkligen skulle behöva lite systerlig logik. Jag blev "blind side:ad" av en bling-bling gangsta på cykel. Han kommer i discofart runt knuten på ett garage, och drar rakt in i sidan på mig och Bimborajden. "Shit man, förlåt! Det var jag som gjorde fel!" Jo tack, den logiken såg även jag, tro det eller ej.

Efter att ha konstaterat att både jag och Bimborajd var i gott skick, sa jag att det var lugnt - gjorde en Kungen, vände blad och cyklade vidare.

Mycket ska man vara med om innan öronen trillar av.

Things that make me go hmm...

Ibland händer det helt osannolika saker i mitt liv. Saker som får mig att göra en Johan Falk, och säga "men vad faan..." Det senaste dygnet har det hänt två såna saker. Fast på lite olika nivåer.

Den första saken hände igår, när jag hade tvättstugan. När jag kommer in i den, så är det någon gök som har glömt sina kläder. Sånt som händer, antar jag. Så det i sig är inte så konstigt. Det som däremot får mig att Johan-Falka är att alla kläder ligger i en hög. Alla kläder bortsett från ett plagg. Ett par kalsonger ligger fint upplagda på bänken. Dessa kalsonger väckte så många frågor.

Det är alltså en apfan, med en banan. Och texten lyder "peel this bitch". Frågorna hopar sig. Hur många potentiella ligg har "Johan-Falkat" när de sett detta plagg? Klassar innehavaren dessa som sina turkallingar? Är innehavaren egentligen en kille som har både oskuld och sin level femtioelva paladin i behåll?

Så många frågor, så få svar.

Osannolik sak två hände idag. Syrran SMS:ar och frågar om jag ska med på bilbingo. I Forsbacka. (Forsbacka är en liten by, som ligger mellan Gävle och Sandviken. Byn är känd för sin soptipp. That's it.)

Jag trodde först att hon drev med mig. Men det var på riktigt. "Ja, vad fan... någon gång ska vara den första. Även för osannolika saker" tänkte jag. Klart att jag ska spela bilbingo. Så vi rullade dit. Och jag måste säga att jag är väldigt förvånad över att vi inte var yngst där. Jag såg framför mig att stället skulle vara fullt med gamlingar i för stora bilar. Men medelåldern låg snarare runt 40-strecket. Folkligt, festligt och fullsatt.

Jag vann ingenting. Jag svor över att det "kom en jävla massa Ivar". Jag blev arg när folk feltutade. Jag skrattade när forsbackaraggarna åkte förbi idrottsplatsen, och tutade på måfå för att störa. Man skulle kunna säga att jag hade skoj, och kommer att åka dit igen. Hur osannolikt det än må vara.

Helgen so far

Jag blev riktigt risig igår. Yrsel och illamående. Och jag hade inte ens haft roligt innan. Att resa militärtält i gassande värme kan tydligen också ha den effekt på mig. Vätskebristen var påtaglig.

Så aftonens födelsedagsfest blev en lugn historia för min del. Alkoholfritt för hela slanten. Men det var inte fy skam. Ibland kan det vara riktigt kul att observera personer som går genom en stegrande berusning. Man kan till exempel få höra roliga saker sägas. Två minnesvärda citat från kvällen var "Men, man kan ju inte börja snacka finska när man knullar. Det går ju inte." och "Vissa saker skojar man inte om! Stålmannen skojar jag ALDRIG om!". Förvisso helt tagna ur sitt sammanhang. Men de är inte så mycket mer förstårliga för mig, som har det nyktra sammanhanget.

Dagen idag har jag tillbringat med ett gäng släktingar. Det var träff på morsans sida. En hel drös av hennes kusiner, med barn och barnbarn. Jag tror att vi var cirka 30 personer som körde tipsrunda, femkamp och matätning i gästrikeskogen. Det var riktigt trevlig, om än väldigt kvavt och varmt.

Så nu blir det en långdusch och dricka vatten för hela slanten. Jag är fortfarande lite trasig. Känns så där att känna sig bakis, utan att ha varit onykter innan. Det är ju som att få en faktura för något som man inte har köpt.

The heat is ON!

Det är ju typiskt. Jag är sjukligt dålig på att blogga nu för tiden. Och när jag äntligen får tummen ur, ja då strejkar blogger. Hoppas att detta funkar nu.

Som sagt, inläggen kommer glesare och glesare. Men jag blir skitglad över att se att ni läsare fortfarande tittar in här då och då.

Det kan vara så att jag har missat att svara på någon kommentar. Om så är fallet så får ni skrika till.

I det riktigt livet så njuter jag av min semester. Jag har hela tre dagars ledigt i år. Det blev lite knas med mina semesterdagar, eftersom jag blev uppsagd och återanställd. Men med lite tur så kanske jag kan få en vecka i augusti med.

Sommaren valde att skicka fram sina varmaste dagar just under min ledighet. Det tackar jag för. Idag ska jag ta med mig syrrans fyra-och-ett-halvt-åring och gå på museum. Med lite tur blir det även en glass och bus i lekparken. Men han får chefa.

Dåligt = komplicerat

Jag har fått lite mer fakta på bordet, angående den dåliga saken. Men jag har bestämt mig för att inte dra den saken i bloggen. Det blir för komplicerat. Tror att det kan göra mer skada än nytta om jag ger mig in i ett resonemang kring det hela.

Nu ska jag i stället ta och ladda för midsommarafton tillsammans med syrran och hennes familj. Det är bra saker det.

Bra och dåligt

Ibland blir jag så där barnsligt stolt över mig själv. Ni vet hur det var på dagis. Man ritade med alla kritor samtidigt, och skrev sitt namn med gigantiska bokstäver. "Titta fröken, en groda och tre älgar!"

Den känslan infann sig igen för en liten stund sen. Jag lyckades byta ut nätaggregat i min stackars dator, och den valde att fungera igen när jag var färdig.

Sladdarna påminde väldigt mycket om "en groda och tre älgar", och jag var nära låta burken dö rock n' roll-döden medels luftfärd från balkongen. Men jag fick ihop det.

Det var den bra känslan.

Den dåliga känslan rör en närstående. Men jag kan inte riktigt gå in på det än, för jag har inte riktigt alla fakta på bordet. Så jag får ta att återkomma till den. Jag hoppas dock att jag är ute och cyklar.

Nu ska jag fokusera på det bra ett tag, och kvarta in. En arbetsdag kvar före helgen.

/Janne, 33 år

Nationaldag

Idag är jag väldigt blågul i sinnet. Jag befinner mig nämligen i ett radhus, med en hund. Inte illa, dagen till ära.

Jag är hundvakt till syrrans hund Udas, och för smidighetens skull så passar jag på att inta radhuset. Syrran med familj är ute på internationellt vatten och härjar.

Håkan Hellström-konserten igår var fantastisk. Den karln levererar alltid. Dagen innan hade han spelat för 20 000 personer i Göteborg. I Furuviksparken dök det väl upp typ 500 trötta gävlebor. Men Hellström gav järnet ändå. Att han dessutom körde mina två favoritlåtar, Klubbland och Ramlar, var en klar bonus. Han avslutade dessutom med en version av Nu kan du få mig så lätt, som bara innefattade honom och en pianist. Lysande!

Nu ska jag ta och kika om radhuset bjuder på någon mat.

Inte alls avundsjuk

Fick ett MMS från farsan nyss. Jag blev ju inte alls avundsjuk. Nej då. Det är skitkul att han är på Kuba. Verkligen.

Hipp hurra!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag fyller den andra av morbrors favoriter år!

Grattis Noel, på din födelsedag!

Helt otroligt att den lilla krabaten redan hunnit bli fyra år. Och det har så klart firats med tårta och presenter.

Här kommer ett litet collage på charmtrollet.

Idag är det en speciell dag

Glad Lucia på er, alla vänner!

Men det är inte bara Lucia idag. Det är dessutom dagen då en av morbrors stoltheter fyller år. Lillebror Elias fyller 1 år!

Må kraften vara med er

Ni som har varit med ett tag minns kanske vilka bekymmer som jag hade inför julklappsinköpen förra året. Jag var på jakt efter något till min systers son. Något som inte var typiskt pojkigt eller typiskt tjejigt. Det hela löste sig till slut, och jag köpte ett städset till honom. Han blev jätteglad. Och att en manlig släkting yttrade orden "vad fan, det här måste ju ha kommit fel" när han såg vad som var i paketet, ja det var bara en kul bonus för mig och mitt normutmanande.

Idag kan man läsa i Aftonbladet om en sjuårig tjej som älskar Star Wars. Hon har en vattenflaska, med Star Wars-motiv som hon har med sig till skolan. En dag så kom det dock fram att de andra barnen retade henne för det, och påstod att hennes vattenflaska skulle vara en "pojkflaska".

Hennes mamma blev så klart förtvivlad, och skrev ett blogginlägg om det hela som fick oanade följder. Star Wars-fans världen över reagerade. 33 000 människor hade igår, på den officiella ”Må kraften vara med Katie”-dagen på sig Star Wars-kläder till tjejens ära. Hon fick även komma på en Star Wars-premiär.

Jag tycker att det är viktigt att vara medveten om vad vi förmedlar till barnen. Nu slutade den här historian lyckligt. Men såg inte lärarna vad som pågick? Vad får kidsen med sig  för värderingar hemifrån? Hur många lider i det tysta, bara för att de avviker från det normala?

Årets julklappar är inte riktigt färdighandlade än. Jag kom på att jag inte har hunnit kolla med Noel vad han önskar sig. Förra året önskade han sig bara en pyjamas. Han är tacksam så där. Men om han vill ha en Hello Kitty-vattenflaska så kommer han få det.

Jag har även insett att det finns rätt många bra alternativ, som inte är så stereotypa. Pussel, böcker och pysselsaker till exempel. Så jag får det nog lite lättare i år.

Tur för mig

Det är banne mig en himla tur att min syster är snäll. Och dessutom tycks hon vara smartare än jag, vilket så klart bär mig lite emot att erkänna.

För mycket fritid?

Vad ska man egentligen göra på en söndag som inte finns? Jo, man kan ju ta och ägna sig åt lite släktforskning. Det gjorde jag. Fantastiskt intressant!

För ett tag sen roade jag mig med att googla mitt eget efternamn, egenkär som jag är. Och då snubblade jag över en sida som tillhör en släkting. Fast han stavar efternamnet Haeffler. På den sidan kan man läsa följande, angående vårt släktnamn.

Namnet Haeffler kan spåras tillbaka till 1839 då Grenadjär 119 Gustaf Andersson blev soldat för Häfla och tog namnet Heffler. I kyrkböckerna från Skedevi församling är namnet omväxlande stavat Häfler, Haeffler och Heffler. Enligt Statistiska centralbyrån finns det idag 15 personer med namnet stavat Haeffler, och ett något större antal som använder stavningen Heffler, som är folkbokförda i Sverige. (källa haeffler.se)

Jag drog iväg ett mejl till killen som nästan heter som jag. Och det visade sig då att han hade en del papper om släkten, som han var schyst nog att dela med sig av. 

Så nu har jag ägnat några timmar åt att skriva in ett släktregister i Excel, och fyllt i de luckor som jag själv kunde bringa klarhet i. Ursprungspappren skrevs 1966, och det har tydligen hänt en del sen dess. 

Nu ska resten av luckorna fyllas. Och så hoppas jag på att hitta något mer spännande än soldater och torpadrängar i rullorna. 

Fixat

När allting annat misslyckas - ring pappa. Han är begåvad med bättre verktyg och mer praktiskt kunnande. Nu är Bimborajden redo för nya äventyr igen. Tack pappa!

Hundtricket

Syrran har blivit med valp. En helt otroligt söt liten rackare. Det var lite svårt att få bra bilder. Antingen så yrade han omkring, eller så sov han. Men nog sjutton finns det möjligheter. Jag skissar redan på en plan för att låna honom och köra hundtricket. 

Glädje är...

...när syrrans 3,5-åring ringer och frågar om jag vill komma och titta på när Brynäs spelar. Vem kan säga nej till det liksom?

Bilden är tagen på pappas 60-årsfest. Notera den coola hårfärgen.

En annan bra sak

Som jag redan har nämnt så är syrrans grabb bra på många saker. En annan grej som han är bra på är att ta kontakt med folk. Jag får kanske gå och handla med honom på en speciell affär snart. 

Kontakt ett: 

Tjej som pratar i telefon. När hon lägger på säger N hej, och hon säger så klart hej tillbaka. Sen börjar hon prata. Det visar sig att hon är vilse, och letar efter ett hotell. Firma N och J rycker in, och visar vägen. Eftersom det är åt samma håll som vi ska åt, så gör vi sällskap en bit.

Kontakt två: 

Fulla hårdrockare på Mc Donalds. N börjar snacka med dem helt ogenerat. Bakom de tatuerade och piercade kropparna finns det riktigt snälla människor. Tänka sig va. En av hårdrockarna köpte tio cheeseburgare. Det tyckte N var mycket. Jag är beredd att hålla med.

Kontakt tre:

Lekande barn i den STORA lekparken. Det är häftigt att se barn interagera. Oblygt och glatt leker de ihop som om de aldrig gjort annat. Synd att sånt går över när vi blir vuxna. I lekparken visade det sig även att jag är mer scout än vad de riktiga föräldrarna är. Jag hade plåster och toalettpapper med mig. Det hade inte pappan vars dotter ramlade, och fick ett skrapsår på armbågen.

Söndag - uppdraget slutfört

Noel är i stort sett exemplarisk. Vi hade bara två konflikter under mitt barnvaktsuppdrag. Och de var ganska små, om man jämför, och dessutom glömmer man allt "dåligt" när han skrattar som bara han kan. När han sen kramar om mig och säger "du är min Janne, vet du!"... ja, då finns det ingenting som kan hindra mig från att vilja vara barnvakt igen! 

Den ena konflikten var av dialektal art. Han blev sur när jag kallade ostkrokarna för ostbågar. "NEJ, ostkrokar!" Haha, intressant. Vi är båda från Gävle. Och egentligen borde väl även jag säga ostkrokar, eftersom det verkar vara en typisk gävlegrej. Men jag har kanske blivit försvenskad med åren... 

Den andra konflikten var när vi skulle sova. Han ville absolut inte komma till ro. Men till slut så gick han i däck. Och att bli väckt av orden "Janne! Det är sol ute!" gör att det var värt det. 

Sammanfattningsvis så är det underbart med barn. Och det är bra med övning. För uppenbarligen behöver jag det. Jag har sovit en timme efter att mamman och pappan kom och hämtade honom.

Verkligheten

Helg! Och som "vanligt" var jag uppe i tid. Tvätt och städ. Japp, det är skönt med rutiner. Fast idag var det extra enkelt att göra skjulet anständigt. Jag får ju fint besök. Syrrans äldsta grabb, Noel kommer på besök. Han är snart tre och ett halvt år, och ungefär hur underbar som helst. Senaste gången han var här så åt vi godis, kollade på film, lekte och byggde en koja. Inte helt fel. Dessutom är det ju rätt skönt att en gammal morbror får legitima anledningar att vara barnslig på riktigt. 

Jag har lite tankar om vad vi skulle kunna hitta på idag. Kanske en tur till den STORA lekparken? Det är ju bra väder! Men han får bestämma. 

Det kan alltså bli lite dött med blogginlägg under helgen. Jag tänkte ägna mig åt verkligheten. 

Ha det fint, gott folk - och njut av helgen och det goa vädret!