2011 i backspegeln

Hur var 2011 egentligen? För mig personligen alltså.

När jag började skriva i den här bloggen för en massa år sen så fanns det väl egentligen två syften. Dels att ventilera åsikter, dels att ha den som en slags minneslogg över mitt eget liv. Fast jag har alltid utelämnat det mest personliga. Och när jag läser gamla inlägg så inser jag att jag har lyckats rätt så bra på den punkten, med några undantag.

Jag tror att det finns de som känner mig som upplever mig som ganska öppen. Men faktum är att jag har skitsvårt att anförtro saker åt folk. Inte ens de som jag betraktar som mina närmaste vänner har fått hela bilden. Och jag tror att jag under 2011 blev ännu mer reserverad. I alla fall till en början.

Det handlar inte om några större mörka hemligheter. Det handlar snarare om att jag har undvikit att prata om jobbiga saker - känslor. Och att jag ville ta kampen själv.

Innan 2011 började så hade jag en tyst överenskommelse med mig själv om att undvika att släppa någon för nära. Det skulle vara lätt att dra. Om inte jag kunde krångla till det, så såg jag till att dras till situationer där någon annan kunde krångla till det. Topparna var låga och dalarna grunda. Inte för glad, inte för ledsen. Lagom. Even Steven. Blir jag inte hyperglad så kan jag inte bli hyperledsen. Skitenkelt.

Eller hur. Det här var den dummaste överenskommelsen som jag någonsin har slutit med mig själv. Under 2011 så insåg jag, med lite hjälp från en väldigt speciell person, att det är värdelöst att göra det enkelt för sig. Det gick ju alldeles utmärkt att släppa någon nära, trots att jag visste att dalen skulle komma redan när jag stod där på toppen.

Det var utan tvekan den viktigaste personliga händelsen 2011. Och även om personer försvinner ur ens liv, så består insikten. Med den insikten så ser jag med förväntan framemot 2012.

Dagens funderingar

* Vem var hon med baskern egentligen? Log hon eller flinade hon? Hon kändes väldigt bekant, men jag kan inte placera henne. Jobbigt läge...

* Blir det vanligare att arbetsgivare inte ger sina anställda någon julklapp? Vi får ingen i år, och ett par till som jag har snackat med har fått samma besked. Är det de tuffa tiderna som gör det?

* Får någon några julklappar i år? Efter att ha sett bilden nedan på Aftonbladet blir jag lite orolig...

Den där känslan

Har ni någonsin haft den där känslan? Känslan som säger "nej, det blir fasen inte bra det här". Känslan som får tankarna att gå i spinn och som får det att knyta sig i magen.

Den har jag just nu.

Hur jag än vrider och vänder på det, så får jag liksom ingen ordning. Egentligen så är det ett vansinnigt och destruktivt beteende. Jag vet redan nu att ingen kommer att dö. Och jag vet att jag inte kan göra ett skit för att påverka situationen. Men ni vet hur det är, det här med förnuft och känsla.

Nåja. Vad är väl en bal på slottet...

Sverige runt

Jag har bott i två svenska städer, Gävle och Växjö. Dessa båda är rätt så trivsamma städer. Lagom stora liksom. Det finns saker att göra och det finns saker att titta på.

Det finns gott om bra städer i Sverige. Jag har så klart inte varit i alla. Men jag har sett mycket bra. Det blir en lång lista om jag ska räkna upp alla guldkorn. Fast de två stora, Stockholm och Göteborg kommer högt på listan. Närheten till vatten, historiens vingslag, pulsen och alla events.

Är Sverige som semestermål underskattat? Vad har ni för favoritstäder?

Hästkissaren

Jag har tidigare berättat om grannen ovanför, som kissar som en häst. Det är helt sjukt vad karln kissar! Och ofta dessutom. Noll blåskontroll.

Undrar om man kan göra en anonym anmälan till urologen...

(Bild från lekmer.se )

Valborg - amatörernas afton

En klunga med fjortistjejer står vid närbutiken. De vet precis hur de ska göra. De skickar fram en liten flicka, som inte är mer en 14-15 år. Hon har tryckt ihop brösten med någon slags push-up. Tröjan är urringad, trots att det blåser rätt kallt. Sminket är överdrivet. 

Det är rätt uppenbart att de inte läser min blogg. 

-Hej... du... skulle inte du kunna köpa lite öl åt oss? 

-Nej, det är inte aktuellt.

Ingen moralpredikan, bara raka puckar. Jag gick vidare, och kände mig som en hedersman igen. Sen började jag fundera. 

Det är väl högst troligt att de där flickorna kommer att lyckas med sitt trick. Det finns gott om dårar där ute. Någon enfaldig sate faller säkert för det, och köper ut. Och om man har så lite moral... vad är det som säger att han inte tar det ännu ett steg? "Javisst, men då ska jag ha avsugning som tack." Eller vad fasen som helst. Jag borde kanske ha köpt några öl till dem, så att de inte råkar ut för ett praktarsle... 

Men nej, jag slog ifrån mig den tanken. Jag kan bara ta ansvar för mina egna handlingar. Världssamvetet tar jag itu med en annan dag. 

Det här med känslor

Jag ska börja med att säga att jag är i fullgång med att läsa ikapp i era bloggar. Det känns som att jag har varit borta i en evighet. Det finns mycket att läsa! Härligt! Jag borde vara i fas vilken dag som helst.

Nu tänkte jag bli lite djup.

De senaste åren har jag varit en aning "känslohandikappad", milt uttryck. Jag har haft svårt med tillit och åtaganden som involverar starka känslor. När det kommer till relationer så har jag alltid haft en utväg. Något att skylla på, för att kunna dra snabbt. Jag har mer eller mindre medvetet satt mig i komplicerade situationer, för att kunna vara säker på att det inte leder till något djupare. Och om det ändå var på väg att bli seriöst, så såg jag till att hitta en anledning till att avbryta. Om jag inte släpper någon nära, så kan jag inte bli sårad, var min tes.

Så här i efterhand så känns ju det ganska osunt. Och naturligtvis så går det att hitta anledningar till varför det blev så där. Anledningar som jag så klart borde ha bearbetat på ett sundare sätt långt tidigare. Men ja, efterklok var det ja.

Det hände dock något viktigt i det senaste projektet. För trots att oddsen var ganska dåliga från början, så gick jag in för det till fullo. Jag släppte någon nära igen. Och för första gången på riktigt länge så hade jag rätt fokus. Inga flyktvägar. Inga dåliga ursäkter. Bara där och då.

Vissa insikter är bättre än andra. Den här insikten hamnar helt klart på en topplista.

Uppsamlingsheat

Jag skulle bli både förvånad och glad om mina båda favoriter, Pernilla Andersson och Sara Varga tar sig till final ikväll. Det är två stycken väldigt bra låtar. Men det är tveksamt om folk tycker att de håller internationellt. Fast å andra sidan så var det väl tolv år sen som Sveriges bidrag vann i Europa. Så varför inte testa ett nytt grepp?

Om jag ska tippa med hjärnan så tror jag att Love Generation och Shirley's Angels går till final. Poppigt och folkligt liksom.

Det gäller att prioritera, Göran

Karl-Gustaf och Iris Kleen har varit gifta i 65 år. Men Varbergs kommun tvingar dem isär.

Hägglund (KD) lovade lagändring

Den svenska regeringen lägger i ännu en växel i kampen om snuset. Socialminister Göran Hägglund (KD) kräver i ett svar till EU om tobaksdirektivet att förbudet att sälja snus i EU upphävs, rapporterar Svenska Dagbladet.

Lägger du verkligen i rätt växlar nu, herr minister? 

Free for all?

Jag har hittat en ny sak att rikta min vardagsvrede mot. 

Vuxna människor som tycker att det är okej att provsmaka saker i affären borde kölhalas. Du vet väl för tusan hur en vindruva eller en Malaco-svamp smakar? Och varför ser man aldrig någon som provsmakar en gullök eller en rädisa? Nähe, det var inte lika gott alltså. Kan tänka mig att alla föräldrar tycker att det är lysande att det finns vuxna, som helt ogenerat äter upp saker som de inte betalat för, samtidigt som barnen ska lära sig om rätt och fel. 

Sen finns det ju en äckelfaktor i det hela också. Lösviktsgodis har jag slutat köpa för längesen. Efter att ha sett alltför många som gräver med sina i händer i lådorna, och i samband med det även insett svårigheten i att skölja av godis före konsumtion, har jag lagt ner helt. Det känns mer ekonomiskt att suga på en näve enkronor, om jag skulle vilja ha lite e-coli-bakterier eller främmande snor i mig. 

Nu ska jag käka vindruvor. Som jag tog en chansning när jag köpte. Jag provsmakade inte. Måtte de fortfarande smaka som... vindruvor. 

I valet och kvalet

Det är ju så typiskt, Jag har en sak att ta ställning till. Men hur ska jag kunna göra det, när det enda som spelar roll just nu, är motivet på bilden? 

Ännu ett aha-moment

Inte så konstigt att skiten inte stämmer då. Jag har ju kollat på fel horoskop, i alla dessa år. Vem kunde ana att jag egentligen är stenbock...

VATTUMANNEN
Nyckelord: Originell/Fördomsfri

STENBOCKEN
Nyckelord: Ambitiös/Ansvarskännande

Kan man inte få vara båda två?

Sista minuten

Det är ju bra märkligt att den sista minuten på tvättprogrammet alltid tar en evighet. Och ännu längre känns den när man har en tid att passa. Idag ångrade sig dessutom maskinen. Tiden var nere på noll i några sekunder, men sen tog den ett raskt skutt tillbaka till ett.

Men jag är inte bitter.

Du spelar som en fi**a!

Jag gillar att kolla på ishockey. Det är högt tempo, fina passningar och en hel del kollisioner. Hockey och amerikansk fotboll är de enda sporter som jag inte riktigt kan vara utan under längre perioder. Därför kollade jag på många av matcherna som Sveriges Team 20, Juniorkronorna, spelade när VM avgjordes nyligen.

Det går inte att sticka under stol med att grabbar/män i grupp tenderar att bli en rätt patetisk syn i många fall. Är det inte alkohol, så är det sport som gör att reptilhjärnan tar över totalt.

Eftersom jag bor i en hockeystad så är ryktena i det ämnet många. Spelare som är med andra spelares fruar. Spelare som är som kaniner på krogen. Spelare med ett ego som räcker till hela Trojanska hären.

Ett av de värre ryktena belyser den äckliga homofobin som fortfarande finns på många ställen. Laget i stan fick en ny tränare. En erkänt duktig sådan, med en fin meritlista. Det första som han gjorde när han kom till sitt nya lag, var att sparka två spelare som var ett par.

Med den här bakgrunden och attityden i minnet, så blir jag lite lättad när jag hör juniorerna prata. Bland annat så har Juniorkronorna anlitat en psykolog, som de kan prata med om allt mellan himmel och jord. En av lagets stjärnor beskriver mötena med denna psykolog, och de mjuka frågor som kommer upp, på ett sätt som känns hoppfullt. Det känns som att han tycker att det är fullt naturligt att prata om att det är jobbigt att förlora matcher, och att det är okej att be om hjälp när man mår dåligt.

Programledaren frågar hur länge "dessa seanser brukar pågå" och det gamla hockeyproffset drar ett citat från Sällskapsresan, "jag kan flyga, jag är inte rädd" för att försöka göra sig lustig över det hela. Men junioren står på sig, och förklarar sakligt hur det ligger till.

Det finns hopp. Jag är tämligen övertygad om att allt hänger ihop. Är man trygg i sig själv, så är det lättare att våga sticka ut och att inte dras med i reptilhjärnas lavin.

Må kraften vara med er

Ni som har varit med ett tag minns kanske vilka bekymmer som jag hade inför julklappsinköpen förra året. Jag var på jakt efter något till min systers son. Något som inte var typiskt pojkigt eller typiskt tjejigt. Det hela löste sig till slut, och jag köpte ett städset till honom. Han blev jätteglad. Och att en manlig släkting yttrade orden "vad fan, det här måste ju ha kommit fel" när han såg vad som var i paketet, ja det var bara en kul bonus för mig och mitt normutmanande.

Idag kan man läsa i Aftonbladet om en sjuårig tjej som älskar Star Wars. Hon har en vattenflaska, med Star Wars-motiv som hon har med sig till skolan. En dag så kom det dock fram att de andra barnen retade henne för det, och påstod att hennes vattenflaska skulle vara en "pojkflaska".

Hennes mamma blev så klart förtvivlad, och skrev ett blogginlägg om det hela som fick oanade följder. Star Wars-fans världen över reagerade. 33 000 människor hade igår, på den officiella ”Må kraften vara med Katie”-dagen på sig Star Wars-kläder till tjejens ära. Hon fick även komma på en Star Wars-premiär.

Jag tycker att det är viktigt att vara medveten om vad vi förmedlar till barnen. Nu slutade den här historian lyckligt. Men såg inte lärarna vad som pågick? Vad får kidsen med sig  för värderingar hemifrån? Hur många lider i det tysta, bara för att de avviker från det normala?

Årets julklappar är inte riktigt färdighandlade än. Jag kom på att jag inte har hunnit kolla med Noel vad han önskar sig. Förra året önskade han sig bara en pyjamas. Han är tacksam så där. Men om han vill ha en Hello Kitty-vattenflaska så kommer han få det.

Jag har även insett att det finns rätt många bra alternativ, som inte är så stereotypa. Pussel, böcker och pysselsaker till exempel. Så jag får det nog lite lättare i år.

Lägger märke till konstiga saker

Jag har många skumma grejer för mig. En sak som händer mer eller mindre omedvetet är att jag registrerar om folk är höger- eller vänsterhänta. På möten där folk för anteckningar så dröjer det inte många minuter innan jag har koll på statistiken. Och på jobbet, när folk kvitterar sitt gods, så reflekterar jag över höger eller vänster direkt.

Detta fenomen i kombination med att en av mina favoritserier på TV är The Simpsons, skapar ibland viss frustration.

Vissa av karaktärerna skriver alltid med vänster hand. Bart, Ned Flanders, Seymour Skinner och Monty Burns är de som jag kommer på spontant. Men sen finns det tydligen en del ambidextriösa i Springfield. Homer och Sideshow Bob byter hand då och då. Mycket förvirrande.

Återigen skapar mina egenheter problem för min begränsade hjärna.

Erkänn att det kommer att bli lite jobbigt att fokusera på något annat än händerna, nästa gång som ni kollar på Simpsons.

(Bild från nymag.com )

Provocerande

Det dröjde inte länge innan Kanal 5 hittade min blogg. Synd att de inte ville vara med och gissa bara.

Inatt drömde jag om Alicia Keys. Det var högst oväntat. När jag vaknade hade Empire State of Mind on my mind.

Jag kom att tänka på det här med normer. Och hur folk reagerar på när något avviker från normen. Är det inte jäkligt konstigt hur somliga kan bli rent provocerade av sånt som anses som onormalt? Jag har till exempel vänner som är vegetarianer och vänner som helt har valt bort alkoholen. Vegetarianerna får nästan alltid gå i försvar för sina matvanor. Inför kollegor och bekanta. De som går på fester nyktra får slåss mot påståenden som "men LITE kan du ju dricka".

Det har gått så långt att en av mina nyktra vänner har valt att svara på frågan "varför" med repliken "jag är nykter alkoholist", trots att det inte är så. Men det dödar snabbt diskussionen i alla fall.

Samma sak med folk som lever i parförhållande, och har gjort det en längre tid. "När ska ni skaffa barn då?" Ingen respekt för privatlivet. De kan ju vara känsligt som fan. De försöker kanske för fullt. Eller så VILL de helt enkelt inte ha barn. Måste man ha barn?

Jag blir provocerad av folk som anser att deras livsval är det enda rätta. Fredagsgroggen, söndagssteken, 2,7 barn, villa och kombi.

Tänk om man vore homosexuell invandrad vegetarian, som är nykterist och rullstolsburen. Då skulle fan folk få något att fundera på.

Perspektiv igen

Jag har funderat hela dagen på något smart att skriva. Men allt som jag kan säga är att mina tankar går till dig, Ida. Helt ofattbart. Mitt i allt elände så är jag glad över att allt gick relativt bra med dig, och dina katter.

Perspektiv var ordet.

Same old, same old

Tvätten avklarad. Städningen nästan  avklarad. Det är sig likt.

När jag stod och väntade på att den evighetslånga sista minuten på tvättmaskinen skulle ta slut, så kom jag att börja tänka på WikiLeaks av alla ämnen.

Är det egentligen någon vanlig "svenne-banan" som bryr sig om sånt där? Jag tror att det mest är journalister, politiker med byxorna nere och paranoida konspirationsteoretiker med foliehattar som hetsar upp sig. Gemene man har nog redan fattat även USA begår övergrepp när det krigas, och att diplomater och politiker spelar ett högt spel. Personligen så vill jag inte veta allt. Om jag skulle vara 100% medveten om alla tveksamheter som pågår i världspolitiken, så skulle bara frustrationen över att inte kunna göra något åt det, bli ännu större.

Men påsjävel...

Är det jag som tänker helt fel nu, eller är det Kungsörnen som har slagit huvudet? Netto är väl ändå den summa som man har från början. Nettolön, beloppet före skatt. Nettovikt, ursprunglig vikt. Innan transporter och värme får den att eventuellt minska. Har jag rätt?

Idag skulle jag koka makaroner till lunch. Och vad skådar mitt norra? Jo, vikten på framsidan av påsen är högre än den som anges som nettovikt, när man läser det finstilta på baksidan. Hur är det möjligt? Påsjävel.

Tyvärr så har jag ingen köksvåg, så jag kunde inte kontrollera hur viktförhållande var. Men det rimliga vore väl ändå att det var samma vikt på båda ställena. Möjligen hade jag kunnat acceptera att det står en lägre vikt, ett slags snittbrutto på framsidan.