Hallå eller?

Jag borde ta tag i den här igen. Men jag ska bara...

Fast en undrar ju, är det någon som fortfarande hittar hit? Vill ni fortfarande läsa om vad som händer i Hefflers värld?

Sporadiska skurar

Utan att överdriva så skulle man kunna säga att det är glest mellan inläggen nu. Det finns egentligen flera förklaringar till det. Men den viktigaste är att jag har hittat en riktig själsfrände i E. Jag har inte riktigt samma behov av att spotta ur mig tankar och funderingar i text, eftersom jag har henne. Vi kan verkligen prata om stort och smått, och vi gör det på ett sätt som gör att det känns som att vi har känt varandra i åratal.

Jag trodde länge att det här med "att det klickar direkt", det händer ju bara på film. Eller möjligen så händer det naiva, blåögda idioter som inte vet sitt eget bästa. Men nu står jag här. Så nu får väl andra döma mig, med illa dolt förakt i rösten. Och det bjuder jag gärna på. För nu vet jag bättre. Det är på riktigt.  

Jag tänker inte överge bloggen. Men det kommer förmodligen fortsätta att bli sporadiska skurar framöver.  

Den tiden på året

Det är dags igen. I natt spelas Super Bowl, NFL-finalen. Och det är som vanligt ett jädra jippo. I år får den som vill sända en reklamfilm på 30 sekunder slanta upp i genomsnitt 24 miljoner kronor.

Även om reklamfilmerna och showen runtomkring finalen är spektakulära, så är det det sportsliga som intresserar mig mest. I vanlig ordning har jag följt NFL halvdant under säsongen. Men jag har i alla fall koll på att New England Patriots möter New York Giants. 

Det återstår att se om jag orkar vara vaken för att se matchen. Men oavsett så är det något speciellt med den här söndagen. 

För att få lite perspektiv - snart så ska jag iväg och träna ett gäng grabbar i åldern 10-13 år i denna nobla sport. Och om ni undrar så kan ni få en 30 sekunders reklamfilm hos oss för typ en hundring. Pengarna går oavkortat till glasskassan. 

Allvarligt talat

Det kan omöjligt vara okej att säga "god fortsättning" när man hälsar på någon den första februari.

Jag blir arg och ledsen, men mest besviken.

Akterseglad

Jag var lite trött på jobbet idag, så en påse hallonbåtar fick tjänstgöra som uppåttjack.

Kollega: (Försöker göra sig lustig): -Vet du vad som är fram och bak på en hallonbåt?
Jag: (Känner intelligensen flöda, efter endast ett fåtal timmars nattsömn) -Det heter faktiskt fören och aktern. Och det är ganska enkelt. Det gäller bara att fastställa vilken av sidorna som är styrbord och vilken som är babord.

Personligen så tycker jag att jag stod som vinnare i den där kampen mellan hjärnor.

(Källa: partitorget.se)

I say tomato...

Minnesanteckning till mig själv:

Det är en jävla skillnad på Skagenröra och Smögenröra.

Säljes
Bättre begagnad burk med Smögenröra. 
Kostar gratis. Bvsa. 
Svar till "Lurad2012"

Små stora steg

Dags att krypa till korset. Tvåsamhet är grejen. Jag är kär. Jag har fallit för E som en blind sotare. Och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det blir inte bättre än så här.

Bara så att ni vet - det är en utmaning att skriva på ett lugnt och samlat sätt, när man egentligen håller på och explodera inombords av lycka och glädje.

Något viktigt

Nu ska jag berätta om varför jag skulle vilja kölhala alla som äter hajfenssoppa.

Så här ligger det till. Hajarna fångas in. Får ryggfenan avhuggen, och slängs sedan tillbaka i havet. De allra flesta hinner inte förblöda, utan lever när de kommer tillbaka i vattnet. Åtminstone ett tag. Tillräckligt länge för att hinna lida innan de drunknar eller svälter ihjäl. 

Bild från savethesharks.se

Hajköttet i sig är inte en bra investering. Det är i fenorna som pengarna sitter. Köttet tar stor plats på fiskebåtarna, och luktar dessutom starkt av ammoniak. 

Detta anser jag är ett helt vidrigt förehavande, som inte borde få förekomma. Genom att vara medveten i din konsumtion kan du sätta ner foten. På länkarna nedan kan du läsa mer om den här sjuka industrin, och även få tips på hur du kan göra om du vill vara med och påverka opinionen mer. 

Save the sharks

Greenpeace

Fortsättning? Fortsättning!

Jag träffade Henne på lördagen också, och hade en av de bästa kvällarna på mycket länge. Hon hade festat med sina vänner, och jag med mina. Vi möttes upp på en av stans nattklubbar, och allt var sådär "filmbra".

Egentligen så vill jag fortsätta att vara sådär lagom personlig i bloggen. Jag vill inte prata alltför mycket om känslor, som ni vet. Men det känns väldigt bra, för att uttrycka sig försiktigt. Vi kommer att träffas igen.

Så, det där lät väl sansat och bra?

Min fredagen den trettonde

Jag har hört någonstans att man inte ska ha nya kläder på sig fredagen den trettonde. Fast jag valde att bortse från den informationen.

För första gången någonsin hade jag köpt en ny skjorta inför en dejt. Jag hade fått en himla bra känsla för tjejen som jag skulle träffa, och jag ville verkligen ta med mitt "a-game". Fast utan att krångla till det.

På väg in till stan börjar nervositeten bli otroligt påtaglig.

Den här skjortan... är den så jävla bra egentligen? Och frisyren... hur fan ligger svintot? Men åh, så här tydlig har spegelbilden i ett bussfönster aldrig varit förr! Nämen, en finne på näsan. Så klart. Gaah!

När jag träffar henne så är det dock som att allt bara släpper. Vi går till en pub för att ta en öl. Det blir några fler öl. Vi pratar på, och det känns som att vi har känt varandra hur länge som helst. Det känns avslappnat och naturligt. Helt plötsligt så tänds lyset. Klockan är ett, och personalen vill gå hem. Det vill inte vi. Kvällen är alldeles för bra för att ta slut redan.

Vi halkar bokstavligt talat vidare i natten. Nästa ställe vill också bomma igen efter ett tag.

Jag hade ju egentligen tänkt att ta det lite lugnt. Ett steg i taget liksom. Det kan ju fortfarande vara farligt att låta någon komma en nära... eller vänta nu. Lägg ägg.

-Om du vill ha sällskap, så kan jag följa dig till dörren.

En mycket bra fredagen den trettonde avslutades så småningom med ett bevingat citat: "Orka vara rationell!"

Fortsättning följer... 

Alkissågad

Okej, jag återkommer med anledningen till att jag har varit frånvarande ett tag. Det finns en mycket bra förklaring.

Men först så ska jag berätta om när en alkis tog sig friheten att totalsåga mig.

Jag befinner mig på den lokala pizzerian, eller ja - en av de tre som är inom gångavstånd från min lägenhet på Knivdraget. Den obligatoriska bakispizzan skulle inhandlas. Men före besöket på pizzerian hade jag varit på närbutiken, för att införskaffa andra viktiga saker. Som snus, chips och toalettpapper.

Jag är något av en outcast-magnet. Finns det en alkis, pundare eller någon med någon sorts psykisk funktionsnedsättning inom fem meter från mig, så ska de börja prata med mig i 99 fall av 100.

-Öh du, handlar du på Time?
-Eh, ja..? (Eftersom jag sitter här med en kasse som det står just Time på så kan man kanske anta det ja...)
-Alltså, det är lugnt. Jag känner ju inte dig. Men jag tycker att du är helt dum i huvudet.
-Okej?
-Ja, alltså det är lugnt, men fatta vad dyrt det är där. Jag vet inte ens vad du har i kassen, men du skulle LÄTT tjäna... ja, 90 spänn om du åkte till Willys eller ICA Maxi. Fattar du?
-Jo fan, det har du så klart helt rätt i. Men jag är lat ibland.
-Ja, jävligt LAT. Men alltså det är lugnt, jag kan skjutsa dig. Det fixar vi.
-Fast inte nu va?
-Nej för fan. Jag är ju full som en kastrull. Men alltså, det är lugnt.

Sen så fortsatte han att äta på sin kebab och pommes, med händerna. Bra karl. Och han hade ju rätt.

Det behövde jag

Att hälsa på syrran och komma hem med kortare hår och lax i magen är inte fy skam. Det var nämligen precis vad som hände idag.

Annars så var väl det mest spektakulära att jag trodde att jag skulle avlida på vägen från busshållplatsen till jobbet. En promenad på max en kilometer kändes som en dag på Hoth. Jag behöver uppenbarligen ett par dagar för att anpassa mig till minusgraderna.

Jag som hade tänkt att börja cykla till jobbet igen.

Helgen

Jag har det banne mig riktigt bra just nu. Det känns som att det blåser medvind, och jag har bra glid på laggen. Med den här dagsformen så skulle jag dra ifrån Hellner, uppför slalombacken, med endast en stav.

Det har kommit lite snö, som dessutom ligger kvar. Ljuset betyder mycket för en själ som har levt i höstrusk sen i september.

Jag har haft en bra helg. Promenader, tacos, blaskig amerikansk öl, trevliga SMS-konversationer, tvätt och städ. Det känns bra, helt enkelt.

Har jag förresten berättat om när jag fick en diagnos? Det utspelade sig på närbutiken. Kassörskan beklagade sig, för hon var arg över något som någon hade skrivit på Facebook. Då berättade jag att jag inte har Facebook.

-Har inte du Facebook?! Jag har aldrig träffat någon sån förr...
-Alltså, jag hade det. Men jag raderade mig...
-VA?! Det är ju ännu konstigare!

"Facebooklös" - den nya tidens pestsmittad. Sätt en klocka runt min hals, och säg att allt kommer att bli bra.

Ledmotivet för dagen

Jag känner mig verkligen som en pirat idag. Ingenting är omöjligt för Janne Sparrow.

Har ni någon låt som beskriver er lördagskänsla?

Kontraster

Realisten och Spiderchick är två av mina bloggvänner. De har lite olika syn på dagen. 

Rättvist och orättvist

Sverige vann JVM i hockey. Så himla rättvist.
Jag somnade vid 06:00 typ, och vaknade av en borrande granne vid 10:00. Så himla orättvist.

Men det var värt det.

2011 i backspegeln

Hur var 2011 egentligen? För mig personligen alltså.

När jag började skriva i den här bloggen för en massa år sen så fanns det väl egentligen två syften. Dels att ventilera åsikter, dels att ha den som en slags minneslogg över mitt eget liv. Fast jag har alltid utelämnat det mest personliga. Och när jag läser gamla inlägg så inser jag att jag har lyckats rätt så bra på den punkten, med några undantag.

Jag tror att det finns de som känner mig som upplever mig som ganska öppen. Men faktum är att jag har skitsvårt att anförtro saker åt folk. Inte ens de som jag betraktar som mina närmaste vänner har fått hela bilden. Och jag tror att jag under 2011 blev ännu mer reserverad. I alla fall till en början.

Det handlar inte om några större mörka hemligheter. Det handlar snarare om att jag har undvikit att prata om jobbiga saker - känslor. Och att jag ville ta kampen själv.

Innan 2011 började så hade jag en tyst överenskommelse med mig själv om att undvika att släppa någon för nära. Det skulle vara lätt att dra. Om inte jag kunde krångla till det, så såg jag till att dras till situationer där någon annan kunde krångla till det. Topparna var låga och dalarna grunda. Inte för glad, inte för ledsen. Lagom. Even Steven. Blir jag inte hyperglad så kan jag inte bli hyperledsen. Skitenkelt.

Eller hur. Det här var den dummaste överenskommelsen som jag någonsin har slutit med mig själv. Under 2011 så insåg jag, med lite hjälp från en väldigt speciell person, att det är värdelöst att göra det enkelt för sig. Det gick ju alldeles utmärkt att släppa någon nära, trots att jag visste att dalen skulle komma redan när jag stod där på toppen.

Det var utan tvekan den viktigaste personliga händelsen 2011. Och även om personer försvinner ur ens liv, så består insikten. Med den insikten så ser jag med förväntan framemot 2012.

Lösningar

Jag löste stövelproblemet genom att spola en massa kallt vatten i den. Det hjälpte. Gummistöveln är väck. Smärtan är kvar.

Och här kommer svaren på quizen. Hellström-låtarna var tydligen tricky.

1) Vad heter jag egentligen i förnamn? Tilltalsnamnet ger poäng - guldstjärna om du sätter alla tre namn.

Jan Olov Erik (Janne är också rätt)
2) Under fem år på 2000-talet bodde jag i vilken svensk stad? 

Växjö (Vem vare som stava fel?!)
3) I början av 2011 hade jag en relation med en tjej. Vad hände med henne? 

Hon drog till Manchester. 
4) Jag har en granne som stör mig på ett väldigt speciellt sätt. Vad kallar jag honom? 

Hästkissaren (Och det kan mycket väl vara han som är Trappkissaren.)
5) Uttrycket "god natt pirat" används då och då i bloggen. Var har jag fått det ifrån? 

Ett örngott (som är grönt och vitt)
6) Jag fyller år en gång om året, som de flesta andra. Vilket datum?

14/2
7) Vilka två Håkan Hellström-låtar är mina favoriter? 

Klubbland och Ramlar
8) Vad heter min lillasysters kids? 

Noel och Elias
9) Vilken känd kvinna står på mitt frikort? 

Uma Thurman
10) Jag har varit spelare, domare och tränare i en sport. Vilken då? 

Amerikansk Fotboll

Jag väljer att utse alla som tog sig tid att svara till vinnare. Det är enklast så, eftersom ingen hade alla rätt.

Big ajaj

Jag återkommer med svaren i quizen, för just nu är det synd om mig. Det blev lite runt under fötterna på nyår, så jag lyckades stuka foten. Det kändes rätt okej i morse. Men på väg hem från jobbet lyckades jag vricka till den igen. Så nu vågar jag inte ta av mig gummistöveln. Både smärta och rädsla för att foten ska bli kvar i stöveln får mig att tveka.

Just nu överväger jag att antingen klippa sönder stöveln, eller droga ner mig på whiskey och Alvedon. Inget av alternativen känns dock så lockande. Jag får kanske ta det i etapper.

Quiz!

Det börjar bli dags att göra bokslut igen. Ännu ett år har snart sköljt över oss. Dagarna blev till nätter. Full fart mot 2012. 

Jag tänkte att jag skulle ge er några tankenötter i form av ett litet quiz, med frågor som rör mig. Svaren går att finna i bloggen. Och för att undvika fusk så har jag dragit igång granskningen av kommentarerna tillfälligt. Vem vet, det finns kanske ett pris i potten. 

1) Vad heter jag egentligen i förnamn? Tilltalsnamnet ger poäng - guldstjärna om du sätter alla tre namn. 

2) Under fem år på 2000-talet bodde jag i vilken svensk stad? 

3) I början av 2011 hade jag en relation med en tjej. Vad hände med henne? 

4) Jag har en granne som stör mig på ett väldigt speciellt sätt. Vad kallar jag honom? 

5) Uttrycket "god natt pirat" används då och då i bloggen. Var har jag fått det ifrån? 

6) Jag fyller år en gång om året, som de flesta andra. Vilket datum? 

7) Vilka två Håkan Hellström-låtar är mina favoriter? 

8) Vad heter min lillasysters kids? 

9) Vilken känd kvinna står på mitt frikort? 

10) Jag har varit spelare, domare och tränare i en sport. Vilken då? 

Kanske inte alltför svåra frågor. Alla ska vinna!