You’ve unleashed the fucking fury

I lördags höll jag och Bimborajden på att hamna i träfracken. En gubbtjyv i en röd SAAB ville köra på oss. Vi hade grönt. Jag gick bananer, och släppte fram italienaren i mig. Och så avslutade jag mitt gormande och hyttande med det internationella tecknet för "du är fan helt bäng i roten" - en dubbelknackning med pekfingret mot tinningen.

Gubbtjyven dumlog, och vinkade fram mig.

Tack så mycket för att du låter mig passera, i stället för att döda mig. Ge mig din adress, så att jag kan skicka dig ett julkort.

Lat söndag

Idag har jag varit otroligt lat. Jag kommer inte att nå mitt stegmål. Det blir en röd bock i kalendern. Men jag har åtminstone tagit en tur på bimborajden. Otroligt nog så finns det rätt så trivsamma grönområden i närheten av Knivdraget. Grönområden som är perfekt för promenader, på regnfria dagar.

Lördag, och...

...jag kan konstatera tre saker. 

Det är officiellt vår i min värld. Bimborajden är framtagen sen några veckor, och idag fick den vårservice. 

Jag är ungefär lika smart som en femteklassare. Men kungarna blir mitt fall. 

Det här med mobiler är en jävla djungel. Jag hade i stort sett bestämt mig. Då kan man ju ge sig tusan på att det dyker upp en ny modell från ingenstans. 

Om det ens finns mobiltelefoner i Nordkorea, så är det säkert så att det finns ett par standardmodeller som staten tycker att du ska ha. Det hade varit mycket enklare. Och i stället för den så förhatliga "three is a magic number" hade vi haft ett propaganda tal av Kim Jong Fredrik som friendtone. Att man sen bara kan ringa till Moderaternas tipstelefon mot bidragsfuskare och bara får in Bildts Twitter är smällar som man får ta. 

Dagen då snön kom

Idag kom vintern på allvar till Gävle. Det blåste så mycket att Bimborajden fick slagsida, och höll på att begravas under snömassorna. (Nåja.) 

Ja jävlar...

Minus sex grader celsius. Inga dubbdäck på Bimborajden. Mörkt som i Monty Burns hjärta. Det kan bli spännande det här.

Tur att Bimborajden har lysen, arbetsbyxorna har reflexer och jag laddar med gröt.

Nu kör vi. 

Fixat

När allting annat misslyckas - ring pappa. Han är begåvad med bättre verktyg och mer praktiskt kunnande. Nu är Bimborajden redo för nya äventyr igen. Tack pappa!

Höstlöv

Höstlöv och kvinnor har mycket gemensamt. De är vackra att titta på. Fina former och färgglada. Men är man inte försiktig så kan det få konsekvenser. Det fick jag bittert erfara idag. 

Jag är ute och hojar på Bimborajden. Det har regnat hela dagen i princip, så jag borde ha anat. Det går rätt fort när Janne väl får upp farten. När det dessutom går lite nedför så går det hysteriskt fort. Framför mina ögon utspelas ett ljusfenomen, som kunde vara hämtat från Star Wars. Vägen svänger. Det tänkte jag också göra. Gick väl så där. En hög med blöta höstlov gör att styrningen blir lika kontrollerad som en grekisk stadsbudget. 

Det gick åt helvete. Jag smackade i backen. Som tur är så dämpade jag fallet med axeln, så det gick rätt bra ändå. Huvudet fick sig bara en liten smäll. 

Bimborajden tycks dock ha klarat sig bra, tack och lov. Den enda skada som jag märkte nu direkt, var att ringklockan blev sned. 

Jag blev nog mest rädd och lite förbannad. Fasen, jag som inte har cyklat omkull sen vintern -95 typ. Då var det två kärringar som gick i bredd, i kombination med nysnö på is som blev mitt fall. 

Dum som jag är så har jag ingen hjälm heller. Stupid son of a... 

Nu blir det lite tycka synd om mig själv-rehabilitering enligt nedan. Och du Fotbolls-Danne, du kan få låna tidningen om du vill... 

Bimborajden 20-10

När jag var tonåring så var jag inte så noga. Inte på en fläck stundtals. Bland annat så hade jag en cykel. Det var i och för sig rätt så bra. Men cykeln var en blå gammal postcykel.

Av någon anledning - oklart varför - så gick det en sägnen om att jag brukade skjutsa tjejer på pakethållaren som fanns i fram på den. Därför var den blåa postcykeln känd som "bimborajden". Jag vill dock återigen betona att detta baserade sig på en sägnen.

Nåväl. Jag har ju tidigare nämnt att jag behöver en ny cykel. Och idag slog jag till. Och jag vet inte om det var legenden om bimborajden som fick mig att gå i spinn. Men jag blev kär i en retrocykel från Crescent. Den är stabil, snygg och funkis - det är något som jag gillar just nu. Dessutom heter den Apple Bay 523 - och äpplen är ju skitgott!

Här kommer en bild på pärlan!