Rea!

Det sitter en lapp i mitt trapphus. Och då menar jag inte en sån med renar.

Tror ni att man får ett kvitto vid köp?

Dagens dialog

En glad chaufför ringer, och hälsar så där käckt som bara en karaktär i en Pilsner-film kan göra.

-Tjenare Heffner!
-Jag heter i och för sig Heffler, men hej på dig...
-Jaha... tjenare Heffner... eller jag menar Heffler!

Risigt

Jag och E tittar på TV, när en reklam för Uncle Bens boil in bag-ris drar igång.

E -Allvarligt talat, boil in bag måste fan vara höjden av lathet!
J- Gissa om jag har en storpack boil in bag i skåpet...
E -...

Behöver jag tillägga att hon primärt inte valde mig för mina cooking skills? Vilket känns rätt så sunt. Speciellt med det där uttalandet färskt i minnet.

Jag vill dock betona att man inte ska förakta den ädla konsten att koka vatten, och sen ställa timern på tio minuter. Det kräver sin Jamie Oliver.

Telefån

Okej, jag inser att telefonförbudet kan gälla bakom en dörr, eller nåt som finns i bakgrunden på denna bild. Men det är ändå något hysteriskt roligt över det hela.

(Källa: Expressen)

Jag måste ha hört fel

Detta utspelar sig på bussen som ska ta mig hem från jobbet. En tant, som ser ut att vara någonstans mellan 80 och döden, går förbi en tjej. Tjejen är tidiga tonåren. Svart hår, svarta kläder, hård sminkning och hål i både kläder och kroppsdelar. Från hennes hörlurar dunkar musiken högt.

När tanten passerar så tittar hon på tjejen och väser till. Och jag måste ju ha hört fel. Men jag kan nästan svära på att tanten väser "emo". 

Det är ju bara för roligt för att vara sant. Eller också så har jag sett Gävles coolaste tant. 

Karma is a bitch

En trevlig julafton hos pappa och hans fru är avklarad. Supertrevligt var det, och alldeles lagom.

Jag måste dela med mig av en story som farsan berättade. En av hans vänner bevittnade följande scen, i julstressens sista klämtande timmar.

En snobbig överklassdam är på Coop, för att hämta ut paket. Kön till utlämningen är lång - det är fler än den snobbiga överklassdamen som vill ha sina paket. De flesta är lugna och sansade, utom just den snobbiga överklassdamen. Hon suckar och beklagar sig högt över hur lång tid det tar, och gnäller över att det är mycket folk. Efter en stund får dock den snobbiga överklassdamen sitt paket. Och man skulle ju lätt kunna tro att allt är frid och fröjd. Men...

...när den snobbiga överklassdamen kommer ut från affären så har hon minsann fått en parkeringsbot. Den snobbiga överklassdamen kan inte tro sina ögon. Hon skulle ju bara in och vända liksom. Efter ett smärre frispel så slänger hon in boten i bilen, och gasar iväg. Är allt frid och fröjd nu då? Nej då.

För när den snobbiga överklassdamen gasar iväg så gör hon en u-sväng, rakt över heldragen linje. Och naturligtvis så ser sheriffen det hela. "Jaha, hur var det här då?"

Jag skrattade så att jag grät när farsan berättade detta. Karma är underbart ibland.

Håkan-Bråkan

Det är, av förklarliga skäl, mycket snack om Håkan Juholt nu. Jag skulle kunna ha en lång utläggning om moral, förtroende och om ordning och reda. Men jag väljer i stället att konstatera att jag har löst ekvationen. Jag vet vad man får om man blandar DNA från Svullo och Josef Stalin.

Bra eller anu..?

Jag kan inte riktigt bestämma mig... är det vackert eller tjänstefel?

Redan de gamla grekerna

I alla tiderna så har folk med makt gjort sitt bästa för att bli ihågkomna. I antiken byggdes det pyramider, sfinxar, statyer, tempel och kinesiska murar. Och detta går sen som en röd tråd genom historien, och rakt in i våra dagar.

Nu för tiden så kan dessa "kom ihåg mig-symboler" ta sig lite märkliga uttryck. Gävles politiker tycker till exempel att det är en bra idé att satsa på obskyr rondellkonst.

(Bild från sverigesradio.se)

Piteå är en stad som jag inte vet så mycket om. Jag har mest förknippat den staden med stadsfestivalen Piteå dansar och ler. Det låter som en mysig tillställning.

Fast nu har även Piteås politiker gett sig in i byggbranschen. Och det tackar jag för. Nu har jag nämligen ett för lågt utsiktstorn att förknippa med Piteå.

När pedagogen i mig avgick

Det händer att jag får höra att jag är pedagogisk. Och det kan kanske stämma ibland. Erfarenheterna som jag har samlat på mig genom åren borde sätta sina spår. Men det finns tillfällen då allt bara rämnar.

Ett sånt tillfälle fick jag återberättat för mig i lördags. Det var en kille som berättade om ett av de första minnen han hade av mig på en fotbollsplan.

Jag gick som linjedomare, efter sidlinjen och hade en ung grabb som bollkalle bakom mig. Efter ett tag blir bollkallen lite väl närgången, och jag håller på att springa in i honom.

-Du får backa lite från sidlinjen, så att jag inte springer omkull dig.
(Några minuter senare.)
-Alltså, backa undan. Du är i vägen.
(Några minuter senare.)
-Men backa undan då!
(Några minuter senare. Strax efter att tålamodet uppenbarligen tagit slut.)
-Exakt VILKET ord är det som du inte förstår i frasen "backa undan"?!

Så mycket för den pedagogen.

Define irony

Fan också

Jag såg en skitfestlig grej igår. Det var under morgonsändningarna av Rapport på SVT igår. Under ett inslag om terroristdåden i Norge så visades den här loggan som symbol för den norska polisen.

Eftersom jag var relativt nyvaken så tog det ett tag innan jag fattade vad som var fel på bilden. Och tyvärr så verkar det som att SVT fattade snabbare än jag, för när myntet föll när kunde jag inte hitta klippet på SVT-Play. Ve min sega hjärna.

Nu är det inte så att jag tycker att knark i sig är roligt. Det är dock väldigt roligt att se seriösa nyhetsprogram strula till det.

Dagens tidningsord...

...kommer från Expressen. Måns tar alltså en krispaus. Om han tänker krispausa utomlands efter besöket i Skåne, så antar jag att han inte hamnar i Eritrea den här gången.

Nja...

Om jag vore en knarkoman, som ville sluta med mitt narkotikum, så vet katten om jag skulle kontakta just Aftonbladet.

Klantigheter som jag minns

Jag har gjort många rejäla tavlor genom åren. Listan kan verkligen göras lång. Men nu tänkte jag lyfta fram två händelser, som jag delar med mig av.

Kanot blir Titanic

I nian var vi på klassresa till Danmark. Vi besökte Gävles vänort Nästved. Och på en utflykt skulle det paddlas kanot. Vi skickade i kanoterna i någon slags å, och gjorde oss redo.

Av någon oklar anledning så tyckte vi att det var lämpligt att sätta mig och två andra tungviktare i samma farkost. Redan från början så var marginalen till vattenytan minimal, och kanotuthyraren såg märkbart nervös ut när vi drog iväg.

Halvvägs in på turen säger pojken som sitter i mitten "grabbar, vi tar in vatten..." Och ja... Det lät som att spola i en toalett.

Som tur var så var det inte djupare än att vi kunde gå i land med kanoten...

Säsongens skada 1999

Jag sommarjobbade i en nöjespark, och rattade bland annat berg-och-dalbanan. Under ett åk så tappar en av gästerna sin keps, och jag får äran att hämta den.

I banan finns det en kurva, som lutar mycket och går nära marken. Och givetvis ligger kepsen där. När jag står där så hinner jag tänka något i stil med "Hmm, undrar när nästa vagn kommer..?"

Bang. Påkörd. Vagnen träffar mig i ryggen. Jag sliter av en muskel vid revbenen. Dessutom landar jag på en balk, och får en fet lårkaka.

Klantigt javisst. Men det blev prisat på avslutningsfesten.

Jaså, det säger du...

Baseball is fake

Som den wrestling-nörd jag är - den bilden från firandet i New York, tycker jag är skitfestlig. 

(Screenshot från nyhetskanalen.se)

Är det derby snart?

Glad Påsk!

Det är snurrigt nu

På ICA

Jag: -Eh, slog jag koden? Eller är det inte kod här?
Kassörska: -Haha, du måste ha slagit den. Annars skulle ju köpet inte ha gått genom.
Jag: -Aha, åh fan! (Förmodligen med samma tonfall som Edison hade, när glödlampan fungerade.)

Snurrigt är bara förnamnet. Tur att jag hade en rutinerade personlig assistent med mig. Annars hade jag väl irrat runt på ICA:s parkering fortfarande.