En dröm igen

Som ni trogna läsare vet så har jag tidigare berättat om en skum kattdröm som jag hade. Nu är det dags igen för att återberätta en knepig dröm. Den här gången tror jag dessutom att ett inslag av feber gjorde den lite värre.

För det första så var den här drömmen i färg. Såvitt jag vet brukar jag oftast drömma i svartvitt, men nu var det nästan som att se en film.

Det hela utspelar sig i Gävle. Någon har fått för sig att det är en bra idé att utsätta min kära hemstad för en gasattack. Det är någon sorts gas som gör att folk svimmar och hostar blod. Och av en mycket märklig anledning så står Gävles hopp till två brudar, som jobbar på OK-macken i Andersberg. Snacka om osannolika hjältar. Det är en vedertagen sanning att just de två ska rädda stan. Jag fattar aldrigt riktigt varför. Men alla flydde in på OK, och sökte skydd. Utanför ramlade folk som käglor och ambulanserna åkte i skytteltrafik på Skogmursvägen.

Jag är också inne på OK, och tjatar som tusan på brudarna att de ska ta och styra upp. Men brudarna visar sig vara i kategorin "Partypinglor", så de är bakfulla som pirater. Att rädda Gävle verkar vara det sista de har i åtanke.

Någon får för sig att det är en bra idé att öppna fönstret, för att vädra lite. Det är ju så mycket folk inne på OK. Som tur är vaknar jag då. Så jag slipper börja hosta blod.

Till saken hör att Partypinglorna såg väldigt bekanta ut, men jag kan inte placera dem. Och de jobbar definitivt inte på OK. Själva lokalen som besinstation höll till i såg inte ut som den gör på riktigt. Men gatan utanför var klockrent lik. Till och med vägarbetet som är där för stunden fanns med.

Ja, det är knas hur man kan drömma ibland. Och att man kommer ihåg vissa drömmar så bra. Den här drömmen kändes så himla verklig. Så i typ fem sekunder efter att jag hade vaknat var jag tveksam på om det hade hänt eller inte.

Gaslarm, Adam Bertil.

Nu ska jag sova. Det är tvättdags imorgon. Klockan 0700. Jippie.