Ordförråd

Jag svär för mycket. För mig är svordomar ett sätt att ge kraft åt en mening. Till exempel fattar alla hur lite sömn jag har fått om jag säger "Satan, vad trött jag är!". Det finns så klart andra sätt att ge kraft åt ett påstående. Men jag vet inte om "Fy, vad trött jag är!" smäller lika högt. Fast det är klart, egentligen borde jag kanske tänka mig för. Det sägs ju att svordomar är ett tecken på ett litet ordförråd. Jag vet inte det. Bengt G Dagrin har skrivit en bok om fula ord. Och i den finns det 1800 synonomer för det manliga könsorganet. Det känns som att man får ett ganska stort ordförråd om man pluggar in dem. Inte så varierat så klart. Men stort. Nu ska dock sägas att det finns bra ord och fraser som kan ersätta svordomarna. En favorit är "banne mig". Det är väl i och för sig en light version av "förbannat", men just förbannat känns ju ganska snällt i sammanhanget. En annan fras, som en kollega kör stenhårt med, är "attans rabarber". Den har möjligheter. Gäller bara att den kommer spontant när man slår sig på tummen eller fastnar med skägget i dragkedjan. Det här får mig förresten att minnas en anekdot som min kära pappa berättade. Den utspelar sig på ett konfirmationsläger, om jag minns rätt. Det var sent, och alla barn skulle sova. Men det var givetvis roligare att prata och stoja. Då kommer prästen in och får ur sig den kraftfulla meningen "Måste ni kackla så in i spisen?!" Varpå ett av kidsen, som har huvudet på skaft replikerar "Som kackel-ugnar då eller?". Det är humor på min nivå. Nu får det banne mig vara nog.