Personligen har jag blandad erfarenhet av såna sidor. Uppenbarligen har jag inte träffat den rätta. Och nu var det längesen som jag ens var med på någon. En del rejäla stolpskott blev det. Men även en del bra folk, så klart. De sidor som jag har testat har alla varit gratis att använda, och i ärlighetens namn så känns det som att det blir väldigt mycket marknadsföring. Men å andra sidan, så är det väl alltid om man är på jakt - påfågelsyndromet är inget fenomen som är unikt för dejtingsajter. Man får lära sig att sålla bara.
En av kollegorna berättade att han ska på dejt nummer sex, med en tjej som han har träffat på nätet. Den sajt som han är med på kostar pengar. Och inte helt oväntat så verkar det sålla bort en hel del oseriösa element.
Jag tror att nätdejting kan vara ett alternativ, så gott som något. Det gäller väl mest att orka engagera sig. Och det gör man nog, om man verkligen vill träffa den rätta.
Vad har ni för tankar kring det här ämnet?
Jag har själv aldrig provat, var inte så "inne" för tio år sedan! ;) Men Jockes syster träffade iaf sin nuvarande på en nätdejtingsajt, en man betalar för, och det still going strong.. :) Tror att, som du säger, det sållar bort endel om man måste betala för det. Det kan helt klart vara ett alternativ, kan vara rätt så bekvämt att läsa på lite innan man träffar personen! :)
SvaraRaderaLite taskig koll har jag, tyvärr. Jag är medlem på Netlogg och maken till raggande har jag aldrig varit med om. En idiot skickade bild på både sitt nylle och..ja hela apparaten efter extremt lite uppmuntran (ja..jo..jag hade kanske lite tråkigt den dagen och han råkade komma ivägen )
SvaraRaderaSå, det kan nog vara både bra och dåligt. Men framför allt träffar man folk ;)
Oj, det här är ett svårt ämne. Exakt på dagen img(13/11 06) inträffade något som fick hela min värld att rasa samman. Min man o älskade fick en stor hjärnblödning pga pulsåderbrock, han lever fortf men till vilket pris? Att ständigt vara beroende av att någon annan kan hjälpa dig, att inte kunna gå, prata o inte förstå omvärlden runt dig.. Mina tankar var efter ca 1 år, gå in o sök nån på nätet. Men gjorde inte det, fn, jag kan inte dator, internet o fn o hans moster. Träffade en underbar man "live" o skäms inte för det ett dugg. Tycker ändå att man ska pröva via nätet, har hört många som träffat sin livskamrat där, gött:)
SvaraRaderajag vet inte alls. just nu känner jag mig väldigt nöjd som singel och ja, förväntar mig att den rätte står runt hörnet och bara väntar, så någon aktiv sökning gör jag inte, varken via nätet eller på andra sätt. å andra sidan vet jag inte hur jag skulle ställa mig om jag vore lika singel om två, tre år.
SvaraRaderaTack för bra input. Det lämnar en del att fundera på.
SvaraRaderaJag inser att man kan få intrycket av att jag tokletar, lite desperat sådär, efter den rätta. Jag nämner "ms right" titt som tätt i bloggen, jag skriver såna här inlägg. Men så är inte riktigt fallet. Jag tror på tvåsamhet, utan tvekan. Och det är så klart ett delmål att hitta Henne, med stort H. Men även fast tiden går, så känner jag mig lugn. Det är mycket som ska stämma, inte minst hos mig själv. Och när det väl gör det så kommer saker och ting falla på plats. Det är jag helt övertygad om.
Men icke desto mindre så är det kul och intressant att ventilera saker med er - mina kloka läsare.
Tror du har helt rätt attityd med att ta det lugnt och lite som det kommer. Det finns ju massor av bevis på att nätdejting faktiskt fungerar, på samma sätt som krogen, jobbet, gymmet, fester osv...
SvaraRaderaFinns inget rätt eller fel sätt att hitta kärleken!
Lycka till!