Hemma hos

Tisdag, och jag har varit och hälsat på nykomlingen för första gången. Helt sanslöst att det går att var så liten. Ännu mer sanslöst är dock att även jag har varit så liten en gång. Mindre till och med. Det kan man verkligen inte tro. Elias är en trött kis, så jag fick mest se honom sova. Men jag petade lite lagom elakt på honom, så till slut tittade han upp med trött blick. Det såg givetvis ut som att han undrade vad fasen jag höll på med. Men det var det värt. En bebis får stå ut med lite sånt tycker jag. Storebror Noel var också väldigt stolt över den lilla. Han sa flera gånger att han var storebror, och verkade väldigt nöjd över det. Han är desstutom väldigt snäll mot lillen, och klarade av att hålla i honom. Om än sittades i soffan. Men det räknas också. Något säger mig att det där kommer att bli ett jäkla radarpar om ett par år. Och snart är det jul. Det ser jag bara fördelar med.