Plötsligt händer det

Veckorna ramlar på. Nu är det lördag igen, och den obligatoriska tvättningen är avklarad. Jag har även hunnit med att spela lite. Det vill säga, jag har lämnat in lotto och tips. Jag tänkte att jag skulle bli rik idag. Det skulle sitta som en smäck. Och som tur är så har jag redan en plan om jag skulle vinna drömvinsten på ett par hundra miljoner. Det är bäst att vara förberedd, så att det inte kommer som en chock liksom. Annars ska jag hinna med att hälsa på syrran idag. Det är dags att klippa sig igen. Tänkte att jag skulle skippa svinto-looken till anställningsintervjun. Mitt hår är en märklig organism. Det blir liksom inte längre när det växer - det blir bara högre.

Väder och klimat

Jag är en förespråkare av tydliga årstider. Det ska snöa på vintern, vara sol och varmt på sommare och så vidare. Men frågan är om inte "råttet är mågat" snart. Bussarna blir sen eller så kommer de inte alls. Det är halt, blåsigt och allmänt drygt. Jag hoppas dock att detta betyder att det blir en tydlig sommar med. Och om man ska tänka positivt så är det ju inte slask i alla fall. Något som har varit standard de senaste åren. (Se fler av Ulf Ivar Nilssons bilder här http://www.ulfivar.se/)

Spykern i kistan?

Det verkar som att SAAB överlever stormen. Även fast många experter manar till försiktighet, så ser det ju onekligen lovande ut. Frälsaren heter Victor Muller. Kanske är det bara jag, men visst är han lite lik en kändis från Köping.

(Bildkällor: Linda Hammar från www.hd.se och Victor Muller från www.autoblog.nl)

Intressant dag

Det här var sannerligen en intressant dag. Jag jobbade till att börja med bara halvdag. Detta berodde på att jag hade ett möte med Trygghetsrådet inbokat på eftermiddagen, så jag passade på att börja beta av mitt kompsaldo. Mötet var givande får jag säga. Det känns som att jag har fått en bra coach. Vi pratade bland annat om vilka jobb som jag har sökt hittills. Jag berättade om vilka ansökningar som jag väntar besked på för stunden. Speciellt en ansökan talade vi lite extra om. Jag tyckte att det var lite konstigt att jag inte hade hört något ännu, och hon gav mig då tipset att ringa till dem - för hon hade hört från en annan klient att de hade börjat med intervjuerna. Ja, det lät ju rimligt - jag ringer dem imorgon, sa jag. Men vad tror ni händer? På bussen, på vägen hem, så ringer telefonen. Det gäller nämnda ansökan! Jag får svara på lite frågor över telefon. Det gick väl så där att marknadsföra sig själv på en fullsatt buss. Men som tur var så vill de träffa mig för intervju i början av nästa vecka. Det känns riktigt inspirerande. Dels för att jag verkligen skulle vilja ha det här jobbet, dels för att det aldrig är fel att öva på intervjuer. Så oavsett hur det går vinner Janne. En intressant dag som sagt. Vi får väl se var det landar. Imorgon ska jag i alla fall ragga referenser.

Dagens psykbryt

Jag funderade länge och väl på om jag skulle döpa det här inlägget till "dagens i-landsproblem" eller "dagens psykbryt". Ni ser ju själv vad det blev. Brytet infann sig när jag skulle ge Voddler chans nummer två. Första gången så ställde en brandvägg till det. Nu var det något helt annat. Det började så klart med en massa reklam. Det säger väl sig själv. Men när väl reklamen var avklarad, och filmen skulle ta sin början, då lägger skiten av. Vad fasen liksom. Jag "tvingas" se tio minuter reklam för ingenting. What's the story, moorning glory? Ett i-landsproblem, per definition. Men efter dagens prövningar behövdes det inte mer för att psykbrytet skulle infinna sig. Nu skiter jag i allt och kollar på TV i stället.

Ingen big deal

Jag läser i kvällstidningarna om Ingvar Oldsberg, som tydligen inte fick följa med på ett flygplan. Den officiella anledningen var att han var för full. Men efter att ha sett det här klippet från Youtube, så undrar jag om det inte fanns andra orsaker. "- Jag var glad och sjöng "Are you lonesome tonight", säger Ingvar Oldsberg till Expressen.se." Det var helt enkelt Idol-juryn som jobbade vid incheckningen. "Du åker inte vidare till Innsbruck!" Jag klarade mig från mardrömmar gällande benbrottet. Fast jag ska ändå försöka låta bli att utmana ödet framöver. På alla plan. Nu tänkte jag skriva ett par rader om reflexer. Jag kan ha varit inne på det här tidigare. Men det ÄR kanon att använda reflexer när det är mörkt ute. Det är inte töntigt med reflexvästar. I det här sammanhanget undrar jag dock varför det inte görs fler "vuxenjackor" och dylikt med reflexdetaljer. För barnkläder verkar det vara ett naturligt inslag. Men för vuxna finns det typ bara Blåkläders neongula varseljacka. Och det är väl lite väl. Det finns en tydlig gräns mellan praktisk användning, och att vara en mobil epilepsiprovokation. Dags för frukost innan jag tar mig an dagen.

Må bra och benbrott

Jag blir så jäkla trött på alla förvridna ideal som råder i vår värld idag. Vad är det egentligen som gör att en 23-årig tjej tycker att det är en bra idé att göra plastikoperationer för två miljoner? En tjej som dessutom såg rätt så bra ut före ingreppen. Frågan är om hon är lyckligare nu. Men det är väl inte konstigt heller. En majoritet av all reklam som når våra sinnen består av information om hur vi kan bli lika snygga som personen i reklamen. En annan sak som jag blir trött på är mig själv. Jag hatar verkligen synliga benbrott. Det finns ingen värre syn än när benpipor spretar åt onaturliga håll. Ändå kan jag inte ge fan i att kolla på videoklippet från incidenten när den där fotbollspelaren bryter benet. Pro que liksom. Bäddat för mardrömmar i natt. Nåja, vad är väl en bal på slottet... Det har varit helg, och jag är riktigt nöjd med vad den gav. I fredags blev det - hör och häpna - Let's dance. Fast som vanligt, när jag frångår mina så kallade principer, så skyller jag ifrån mig. Lördagen tillbringades med syster och hennes härliga familj. Idag har jag dammsugit lite, men mest tagit det lugnt. Helger är till för sånt har jag hört. Men till nästa helg ska det blir ändring på det. Det börjar rycka i krognerven.

Fantasi

Ibland tycker jag att det är väldigt synd att man blir så begränsad i sin fantasi när man blir äldre. Jag kan sakna den kreativitet som finns i ett barns hjärna. När jag tittar på hur Noel leker så blir jag mäkta imponerad över hur han kan få en legobit till att vara ett glas mjölk, en bil eller ett flygplan. Hur lätt sopborsten blir en gitarr. Hur garderoben blir ett hemligt hus. Det verkar aldrig ta slut. Idag berättade han även en historia om hur jag hade krockat med en bil, och att han hade kört på en fågel. Det gick dock bra med fågeln, för den fick ett plåster. En underbart, oskyldig värld. Synd att det går över. Han säger även rätt så roliga saker. Som "Bamse måste till kukhuset!" Det är svårt med sj-ljud.

Tala i tungor

Jag började skriva ett jäkligt flummigt inlägg här. Men någonstans insåg jag att det höll på att spåra ur fullständigt. Men om man talar i generella termer - visst är det rätt bra att ta chanser när de dyker upp? Min gode far sa alltid att man ska ta chansen när man får den, inte när man behöver den. Om man då får chansen när man behöver den, så borde det vara optimalt... jag satsade allt på död mans hand jag drömde om en suite på Grand jag hamnade i en etta i andra hand så jag satsade den med för jag fick blodad tand det är ett djärvt liv (Lars Winnerbäck)

Uppdrag barn

World Childhood Foundation och Vattenfall har skapat en blogg - Uppdrag Barn. Det verkar vara ett enkelt sätt att donera pengar till utsatta barn. Exempelvis så skänker Vattenfall två kronor för varje kommentar man gör på den bloggen till Childhood. Bannern som jag har satt in på min blogg ger 20 kronor. Ta en titt och lämna en kommentar!

Leta nycklar?

Man måste ju bara tycka bra om Gunde Svan. Expressen frågar en massa kända svenskar om de ska skänka pengar till offren för jordbävningen i Haiti. Gunde har dock haft annat för sig på senaste tiden, så han har lyckats missa all medierapportering kring denna katastrof. Då undrar jag vad han har haft för sig. Letat nycklar, under en sten, i en skog vid en sjö? Det bästa är dock att han bjuder på sig själv, och inte försöker skoja bort det faktum att han inte har koll. Jag noterar även att jag har fått en kommentar om mitt bakprojekt. Som sagt - tro vad du vill mannen. Nästa gång jag är i Småland ska det bakas utav bara helvete!

Minnet

Det är märkligt hur jag kommer ihåg vissa saker glasklart, trots att det hände för flera år sen. Jag har vissa minnen som är från när jag var riktigt ung. Till exempel så kommer jag aldrig glömma var jag var när jag fick reda på att Olof Palme hade mördats. Jag hade fyllt åtta några veckor innan. Det var en lördagmorgon, och vi åt familjefrukost i mamma och pappas säng. Vi lyssnade på radio. Jag tror att vi väntade på melodikrysset eller nåt, när TT droppade bomben. En gigantisk händelse, som det sedan har pratats och skrivits en hel del om. Så det är kanske inte så konstigt att jag minns det. Men det handlar även om små detaljer i mitt eget liv. Jag minns hur jag slog ut mina framtänder dagen innan jag skulle fylla fyra år. Jag ville inte ta av mig jackan, men det ville mamma att jag skulle göra. Det slutade huvudstupa in i ett element i hallen. Okej, just den grejen har det ju också pratats om sen. Men det konstiga är att jag även minns hur jag på natten vaknade, och gick upp och slängde tänderna i en papperskorg. Mjölktänderna som tandläkaren hade försökt sy fast. De var mest i vägen tyckte jag. Jag minns grejer från dagis. Hur jag hindrade en kompis som ville elda upp dagis. Hur en av de äldre killarna lärde mig fula ord genom att skriva dem i sandlådan. Hur jag rättade en dagisfröken som uttalade Gysinge fel när vi var på Länsmuseumet. Jag minns även en incident när jag skallade en balkong. Det slutade med fyra stygn i pannan. Minns till och med vilken färg bakhanduken, som M:s mamma gav mig som bandage hade. Ja, innan den blev röd alltså. Och det är liksom inte bara händelserna i stora drag. Det känns som att det är med ruggig detaljrikedom. Är det ett tecken på att åldern börjar slå till? För jag minns ju inte vad jag åt till middag förra torsdagen.

Det var som...

En del av er som har följt den här bloggen ett tag minns kanske ett inlägg från i somras. Det handlade om att jag var grinig, eftersom jag hade blivit väckt mitt i natten. Ni visar det sig att snubben som väckte mig inte alls hette Lasse, som jag uppfattade i mitt nyvakna tillstånd. Han heter Rascha minsann. Där ser man. Skönt att vissa frågetecken blir utropstecken i alla fall.

Morgonfunderingar

För det första blir jag nyfiken på vem det är som bor i Hofors, och hittade min blogg genom att googla mitt namn. En hint kanske? För det andra undrar jag hur kul det egentligen är att lura folk. Jag tänker på TV3:s "Blåsningen". I år har de tydligen lurat Josefine Crafoord att en psykopat ville attackera henne med riter. Förra omgången "skämtade" de med Magdalena Graaf, så att hon höll på att dö. Nu är det väl chockrubriker i Aftonbladet, så klart. Men ändå. Hur kul är det att få någon att tro att deras syster flyger iväg okontrollerat i en luftballong på rymmen? Jag fattar inte grejen. Visst, humorsmaken är väl också som baken. Men det handlar om att luras, och det är väl inte så konstigt att folk reagerar med panik om de tror att något galet händer. I min värld är inte förmågan att luras lika med bra humor. Just ja. Jag vann 75 000 kr på Lotto igår! Tjoho! ...nä, jag skojade bara. Kul va? Nu är det dags för kaffe. Och det är helt sant. Jag lovar.

Jag går och...

När jag läser mina inlägg om brödbakning så inser jag att jag inte är helt olik en treåring - jag går med håven och fiskar efter beröm. "Vad duktig du är, lille Jan." Aningen skrattretande. Nåja, jag bjuder på den.

Något annat som är skrattretande är en rubrik som jag hittade på Expressens hemsida. Snacka om överreaktion. Eller konstig reaktion. "Nu är jag så jädra arg... jag är så arg att jag måste gå och...!"

Part deux

Jag gjorde ännu en limpa idag. Och den blev till och med bättre! Jag ökade mjölmängden med en knapp deciliter och gräddtiden till 45. Den blev så pass att jag ger er ett bildbevis.

Annars har jag städat idag, och hunnit med att ta en micropromenad. Jag kollade även på ett avsnitt av Alla vi barn i Bullerbyn på Barnkanalen. En sak slog mig. Det är inget bra skämt att ställa fram klockan i skolan, för att lura fröken på första april. Ni fick liksom gå i skolan längre då. Vem var det som blev lurad egentligen... Nu ska jag ta tag i resten av dagen. Närmast står i tiden ligger en tur till Konsum.

Brödbak - update

Ja, tamejtusan - jag tror att han lyckades. Brödet blev väldigt gott, om jag får säga det själv. Och det får jag. Det här ska jag göra fler gånger. Men det ska nog gräddas lite till, så det blir 45 minuter i ungen. Skön känsla. Nu ska jag kolla på Heat, innan det blir dags att slagga. Efter brödprojektet så ser jag framemot att äta frukost imorgonbitti.

Baka bröd, försök ett

Efter en hel del input, så dök min chef upp som en mörk häst och tipsade om filmjölksbröd. Skumt, tyckte jag. Men fördelen med det är att man inte behöver knåda ihop degen och man slipper en jäsningsprocedur fick jag veta. Okej då. Värt ett försök.


Så nu har jag rört ihop:
5 dl fullkornsvetemjöl
1 dl solrosfrön
1 dl havregryn
2,5 tsk bakpulver
1 tsk flingsalt
5 dl filmjölk
0,8 dl sirap


(Ni kan ju gissa hur många av de där ingredienserna som Bagar-Janne hade i skåpen...) Och sen i med smeten i en långform. (Det blev en sockerkaksform för min del.) 


Grädda i 160 grader i en si så där 40 minuter. Brödet ligger nu på avsvalning. Förhoppningsvis hinner jag testa en bit ikväll. Men bara en sån sak att skiten släppte ur formen direkt kan göra mig stolt. Smakrapport kommer.

Andra bullar

Jennie tipsade om ett bröd, angående mitt inlägg om att baka bröd. http://miggsmiggs.blogg.se/2010/january/inlagg-677.html Tror ni att sockret är valfritt? I och för sig inte så mycket. Men jag har oftast (alltid?) messmör som pålägg, så det känns som att jag får min ranson ändå. I övrigt lät brödet väldans gott. Messmör ja... hur uttalar ni det? Jag har hört både mes-smör och mess-mör, om ni är med på skillanden. Min gode vän AK säger "sissy butter". Så det borde ju innebära att hen stödjer mes-smöruttalet.

Ännu en sån där

Precis när jag hade skrivit klart mitt förra inlägg så hittade jag en till kandidat till Pappskalle 2LAX10. Den första kandidaten var killen med hjullastaren. Och nu får han sällskap i kategorin av en kvinna i Skellefteå. Hon körde med en älg under bilen. I fyra kilometer. "Hon tyckte att det gick lite trögt" Ja, det var nog inte bara bilen som gick trögt där.

Bulle i ugnen

Idag fick jag en snilleblixt. (Tror jag.) Jag har fått för mig att jag ska testa att baka bröd. Det är också en sån där sak som jag inte har gjort i hela mitt snart 32-åriga liv. Så jag känner att jag skulle behöva lite tips från er som läser här. Har ni något schyst recept? Det ska främst vara enkelt. Gärna gott. Ingen surdegslimpa. Jag tänker mig även att jag ska slippa skaffa formar. Så typ tekakaor formmässigt vore något. Jag googlade runt lite, och det känns som en djungel. Dessutom säger ju så klart alla receptsidor att deras bröd är bäst. Så därför känns det som ni - mina kära läsare - är pålitligare. Idag är det tjugondag Knut, så nu är det dags att plocka ner julen. Får väl se om jag orkar packa ner min julstjärna och de fyra julgranskulorna. Men stjärnan är släckt i alla fall. En sak som är riktigt bra med att julen är slut, är att de rear ut peppisar på Konsum. Tio kronor för en burk som för en vecka sen kostade 30 kronor. Jag är nöjd.

Snart en månad

Nu har det snart gått en månad sen Elias föddes. Och i dagarna har en bild på honom och storebror publicerats i de lokala tidningarna. Storebrors stolthet är påtaglig.

(Källa: http://gd.se/folkfamilj/familjeannonserna/nyfodda/1.1711472)

Namnsdag

Jan är ett mansnamn med tyskt ursprung som använts i Sverige sedan 1600-talet. Namnet var från början en kortform av Johannes. På 1940-talet var namnet ett modenamn, vilket gör att det är ovanligt bland dagens barn. Namnet används ofta i dubbelnamn som Jan-Erik eller Jan-Ove. Personer som heter Jan kan även kallas Janne. Den 31 december 2005 fanns det totalt 134 479 personer i Sverige med namnet Jan, varav 68 309 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 601 pojkar namnet, varav 18 fick det som tilltalsnamn. Namnsdag: 11 januari, (1986-1992: 20 september, 1993-2000: 24 juni). (Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jan) Jag döptes en gång i tiden till Jan-Olov. Det var ett kyrkodop, allt i enlighet med vad som var vedertaget på 70-talet. Men vad jag kan dra mig till minnes så var det mest mormor som kallade mig Jan-Olov. De flesta har alltid sagt Janne. Därför kändes det rätt logiskt att ändra lite i namnstrukturen. Så när jag var femton tog jag, med mina föräldrars goda minne, bort bindestrecket och la dessutom till Erik. Från ett namn till tre, med hjälp av en blankett hos skatteverket. Anledningen till att det blev just Erik som lades till var att Olov kommer från morfar, och farfar hette Erik. Dessutom har min pappa även Erik i sitt namn. Jag nöjde mig inte med att bara sno deras gener. Första dagen på jobbet gick rätt så bra, trots allt. Det var en del plock och mejl att gå genom. Och så det vanliga förståss. Jag har även passat på att söka ett jobb idag. Tänkte att jag skulle ta och gasa lite med jobbsökandet nu. Det börjar ju närma sig. För övrigt tycker jag att det känns helt otroligt konstigt att skriva ut datumen i år. Idag till exempel - 100111. Hur knasigt ser inte det ut? Det kommer att ta ett tag för hjärnan att fatta galoppen.

Slut på det roliga

U2 på TV:n och ångest i själen. Tur att det inte är Kent, rödvin och svarta stearinljus i alla fall. Ångesten är väl dessutom lite överdriven. Men visst känns det konstigt att ställa klockan igen. Imorgon är det dags att börja jobba, efter en ledighet som känns som evighetslång. Bra träning inför stundande arbetslöshet. Dagens fundering är om jag på riktigt börjar bli klok med åren. Jag vet inte riktigt om jag vill tro på det själv ens. Men det verkar inte bättre. På sistone har jag börjat använda både halsduk och morgonrock. Inte samtidigt dock. Det hade ju sett lite märkligt ut. Hur som helst är det tydliga tecken på klokhet i min värld. Nästa steg är förmodligen långkalsonger. Eller ICA-kort. Nu är det dags att göra ett seriöst försök att sova. Återstår att se hur klok jag har blivit på den punkten. Men innan jag drar täcket över huvudet - det är lite festligt att min blogg är första sökresultat om man googlar "segt".

MVG

Den här dagen får Mycket Väl Godkänt. Det började i förmiddags med skogspromenad tillsammans med två trevliga individer som sällskap. Eller skogen och skogen. Men det var ju mer träd än hus i alla fall. Vi hamnade på den plats där Grusgrops-Henke fick sitt smeknamn. Och ja, det är också bättre än Kräk-Eva. Såg att Kräk-Eva var med i Singing Bee, och på något konstigt sätt så trodde hon att det skulle kunna ge henne Singing Bee-Eva som titel. Nädu, Kräk-Eva - en kaskadspya i direktsänd-TV kräver mer än karaoke för att bräcka. Efter promenaden blev det en redig grabbkväll med DM. Det blev öl, TV-spel och fotboll. Fast jag har kommit på att jag är rätt kass på att vara intresserad av fotboll nu för tiden. JH - Vad fan gör Rade Prica i landslaget? DM - Men han vann ju skytteligan i Norge. Öser in mål för Rosenborg! JH - Oj... jaha... Kanske dags att skaffa en ny hobby. Kvällens tips blir: Erbjud för bövelen inte grädde till kladdkakan, om du senare tänker dra tillbaka erbjudandet med motiveringen "Alltså, det är ju inget fel på grädden. Men den har använts till annat än kladdkaka..." Det verkar som att jag har både megakändisar och hemliga beundrarinnor som bloggläsare. Trevligt. Men det blir ju banne mig roligare om folk inte är så hemliga. Är det dags att dra på Baba O'Riley igen tro? Alla barnen leker på gatan, utom Rolf - han sitter i grillen på en Golf.

Egotripp en fredagkväll

Känns rätt bra att betala TV-avgift ändå.

Rock and / or Roll

Till att börja med kan jag skryta med att jag har en bloggläsare som skulle kunna få en helsida i Aftonbladet eller Expressen. De skulle se ut ungefär så här: "Svensk megakändis i kräkchock på Kreta - Väskan rasar" (Väskan fick vara ett namn, för dramatikens skull.) I den riktiga världen, utanför kvällspressen, så har jag varit och lekt med Noel hela dagen. Elias har tydligen fått kolik, så jag tänkte att jag skulle assistera syrran lite i vardagen. Som tur är så hade Elias en bra dag. Och som jag brukar säga - hellre kolik än katolik. Det ena går över liksom. BoelBitar har skrivit ett inlägg om "Alla barnen-skämt". Minns ni detta -90-tals fenomen? Jag börjar tro att de är på gång igen. Det är nämligen tredje gången på kort tid som jag stöter på dem igen. Retrohumor regerar. Så härmed slår även jag ett slag för dessa! Tror att min favorit var: "Alla barnen leker i poolen, utom Lotten - hon ligger livlös på botten." Men även "alla barnen leker styckmördare, utom Hasse - han ligger i en ICA-kasse" var bra. Sjuk humor när den är som bäst.

Bloggolycka

Jag har märkt att vissa av de bloggar som jag hamnar på i mitt eviga slösurfande, är lite som trafikolyckor. Egentligen vill man inte titta, för det är lite äckligt och otäckt. Men ändå stannar man till och glor. Jag tror att jag genast får vänja mig av med detta beteende. En väska är alltid bättre än kräks. Bara man inte kräks i väskan är allt frid och fröjd. Hand upp alla som tror att det är snubbar som ligger bakom uppmaningen, som går ut på att tjejer på Facebook ska ange färgen på sin BH i statusraden. Jag nämnde tidigare att jag ser framemot The Expendables. Tydligen är även Sandra Bullock och Jet Li med. Nu kryper det dessutom fram att Stallone var nära att stryka med redan under Rocky IV. Han borde ju ha anat oråd när Ivan Drago sa "I must break you." Kom inte och säg att han inte varnade dig liksom.

Många inlägg blir det...

Hur kul kan det vara att få smeknamnet Kräk-Eva? Jaja, det är kanske bättre att vara ökänd än okänd. Vad vet jag. Det var värst vad jag har mycket att skriva idag då. Men det här var det sista... åk nu!

Lik i garderoben?

Jag fick för mig att jag skulle leta på mina kungliga handskar, som har varit på rymmen sen förra vintern. De kan förvisso ha hamnat i ett förråd, någonstans i Sverige. Men jag är nästan hundra på att de är i min lägenhet. Sagt och gjort, huvudstupa in i klädkammaren. Och då slog det mig - fy bubblan vad jag har grejer därinne. Lika bra att röja lite, tänkte jag. Det kändes verkligen som en bra idé då. Den var väl så där, om sanningen ska fram. Nåja, jag slängde lite konstiga, gamla trasiga kläder. Men inte sjutton hittade jag handskarna. Jädrar anamma. Däremot kan jag konstatera att ryktet om en eventuellt strumpbrist var betydligt överdrivet. Strumplådan är numera fylld till bristningsgränsen. Tur att jag bara har svarta strumpor, så det blev relativt lätt att para ihop singlarna. Tvättkorgen blev också den full. Det var visst lite damm inne i hörnen, så en del plagg behöver sig en omgång... Tvättid är bokad till imorgonbitti. Men var i hundan är mina handskar då?

Snålt

Idag har jag varit en sån där vardagshjälte igen. Eller nåt. Jag hjälpte min morbror att koppla in en DVD, som han fick i födelsedagspresent av mig och syrran. (Ja, DVD är gåvan för studen.) Vi tyckte att det var dags att han kom in i matchen, och kände lukten av 2000-talet. Men döm av min förvåning (eller "dröm av min förvåning" som jag vet en som sa, helt på allvar) när det inte finns något batteri med till fjärkontrollen. Jag kan ju någonstans ha viss förståelse för att de inte skickar med en scartsladd. Även om det också är lite snålt. Men inget batteri. Knasigt. Dessbättre lyckades jag få igång den ändå. Det är ju inte kvantfysik direkt. Som tur är. En annan sak som är tur är att jag har snälla bloggläsare, som upplyser mig. Det är alltså "med vänliga hälsningar" som gäller. Skönt att veta. Nu gäller det bara att få ett jobb också. Har hört att det är en bit tårta att fixa sånt. Sen måste jag gnälla över vädret. Det hör ju till. Vi svenskar har fått det med arvssynden tror jag. Inatt uppmättes den kallaste temperaturen i Gävle sen krigsvintern 1942. Nog för att jag fixar kylan rätt bra, tackvare mitt enorma underhudsfett. Men hallå. Kan det inte vara lagom? Måste det antingen vara slask och plusgrader, eller 29 minusgrader och drivis? Lagom är förresten också något som ligger i arvssynden. Avslutningsvis så ser jag framemot filmen ”The Expendables”. Även om oddsen för kalkon är relativt låga, så måste det ju finnas någon form av behållning. Eller vad sägs om en rollista med Sylvester Stallone, Arnold Schwarzenegger, Bruce Willis, Dolph Lundgren, Mickey Rourke och Jason Statham? Dessutom är den gamla wrestlingikonen Stone Cold Steve Austin med. Förvisso är väl snittåldern på huvudrollsinnehavarna bortåt 67 år. Men ändå.

Myggfritt

Det känns banne mig att det är lite kyligt nu. Men det är ju myggfritt i alla fall.

Klipphängare

Gårdagens fundering kommer nu i textform. Den handlar om "netikett", kan man säga. Jag började reflektera över hur jag avslutar mail. Frågan har blivit aktuell i samband med mitt jobbsökande. När jag mailar med en kompis, eller i mindre formella sammanhang, så känns det helt okej att avsluta med "/J" "/Janne" eller bara ett "Hörs!". Men om man ska vara formell då? Just nu kör jag på "Med vänliga hälsningar" och så mitt hela namn en radmatning under. Jag skulle aldrig komma på tanken att bara skriva "MVH". Det känns för slappt. Men är det för formellt att skriva "med vänliga hälsningar"? Det räcker kanske med att skriva "vänligen". Fast även det låter lite byråkratiskt, och tråkigt. Kanske? Om jag skulle skriva ett brev på papper så skulle jag förmodligen skriva under hela klabbet, och skriva mitt namn under kråkan så att säga. Räcker det med att skriva "Jan Heffler", och sen klart slut? Dagens i-landsproblem. Dagens samtal utspelades i en bil. Vi ska precis passera Slottstorget, där Gävles julbock brukar stå. Vi är tre personer i bilen, och vi kan kallas oss 1, 2 och 3. 1: - Alltså, det är något fuckat med den här bocken... (sen säger 2 och 3 samtidigt) 2: -Ja, den har brunnit. 3: -Den står inte kvar. Antar att det var ett sånt där "You had to be there-moment". För just då var det otroligt kul. Men det var ju första Polisskolan-filmen också. När man försöker igen blir det bara sämre och sämre.

Hemma igen

Tillbaka i Andersberg, det skriker i ben och märg. Nä, så illa är det inte. Men visst är det trevligt att umgås med syrran och familjen. Och jag är inte speciellt orolig över Noels energi egentligen. Det blev bara lite intensivt för en gammal man. Fast det är klart, jag ska inte gnälla. Jag kan ju åka hem och lämna en storebror och en lillebror, i sina bästa år, till föräldrarna. Rätt praktiskt må jag säga. Annars har dagen varit väldigt bra. Sov relativt länge, och tog en promenad efter morgonbestyren. Sen har jag mest roat mig med TV och dator. Imorgon ser det ut att bli samvaro med "B-människan". Jag hann även med att storhandla. När man kommer på att man ska göra det c:a 20 minuter före stängning är det rätt bra att ha en syster som är militär med sig. Då blir det effektivt och bra. "Potatisklyftorna är därborta! Utgå!" Riktigt så lät det så klart inte. Men hade jag vimsat bara lite till så hade hon säkert börjat skrika och peka med hela handen. Hon är bra på att styra upp. En sak har jag dock hunnit med att fundera över idag. Men det sparar jag på att delge mig av. Nu är det dags för kvällsmat.

Hembesök

Just nu sitter jag hos syrran, och kollar på hockey. Brynäs ligger under efter först perioden. Men det gör inget - Noel och Elias är ju också här. Fast jag blir lite nervös över Noels energi ibland. "Vad matar ni honom med egentligen? Strösocker och sirap eller?"

Fysik för dumskallar

Söndagkväll. Robbie-konserten avklarad. Vilken jäkla karisma den karln har. Det är få nu levande personer som kan mäta sig med honom. Den enda jag kommer på så här rakt av är Freddie Mercury. Och han är ju tyvärr inte så himla levande.

Jag fick ett SMS under konserten:
"Hittade han inga skor?"

Mitt svar blev:
"Han är ju cool. Dessutom går han på tunga mediciner..."

Sen insåg jag att han faktiskt hade skor på sig. Ett par hudfärgade dock. Coolt som sagt.

För övrigt undrar jag om inte den här personen tar något slags rekord i dumhet. Han åkte genom isen med sin personbil. Hur löser vi det då? Jo, han tycker att det är en bra idé att hämta en hjullastare. Ett fordon som säkert väger mer än tio gånger mer än en personbil. Bra där.

Fysik för dumskallar.

Lennart, saknar du en buss?

När jag läser nyheten om SL-bussen som kraschade in i en pizzeria i Spånga kan jag inte låta bli att tänka på ett gammalt Hassan-bus.

Vilse i Wiki-pannkakan

Wikipedia är verkligen ett bra tidfördriv. Och man vet aldrig riktigt var man kommer att hamna. Igår hade jag precis kollat på SVTs reprisvisning av Band of Brothers. Så jag bestämde mig för att fräscha upp mina kunskaper om Dagen D. Sen gick det i ett rasande tempo genom Nazityskland, Axelmakterna, Kungariket Jugoslavien, Bosnien och Hercegovina, Republika Srpska, fraserna de facto och de jure, Diplomatiskt erkännande, Lista över stater som saknar fullt internationellt erkännande och en Lista över väpnade konflikter i Europa efter 1989. Det blev en stunds intressant läsning. Det mest intressanta som jag lärde mig var att Liechtenstein inte har erkänt Tjeckien och Slovakien på grund av ett visst agg efter andra världskriget. Tur att Liechtenstein ligger väl skyddat av Schweiz och Österrike. Den schweiziska flottan ska du passa dig för. I övrigt är jag inställd på semesterläge nu. Det är förvisso bara söndag, och jag brukar vara ledig ändå just på söndagar. Men jag har även lagt in om ledigt de fyra vardagarna i veckan som kommer. Det blir en bra början på det nya tänker jag. Dessutom kan det väl vara vettigt att ta ut de sista semesterdagarna innan det blir dags att sluta. Dagen idag kommer att bestå av lite slapping, en promenad med snubben som jag övervakar samt en Robbie Williams-konsert på TV ikväll. Det känns lagom.

Ny layout

Ut med det gamla var det ja... så jag passade på att ge bloggen en ny layout. Tänkte försöka hålla den lite mer ren nu, så att säga. (Tryck "F5" om du tycker att layouten är misstänkt lik den gamla.) Vad tycks?

10

Okej, då har det gått cirka 19 timmar på det nya året. Jag sitter och funderar lite på vad jag har för förväntningar på året som är framför mig. På något sätt så innebär ju ett nytt år en möjlighet till nystart. Fast än så länge så vet jag inte riktigt hur jag ska lägga upp det hela. För som ni vet så kommer jag att bli arbetslös i slutet av april. Det innebär att förutsättningarna kan behöva justers vad det lider. Behöver jag flytta igen för att hitta ett nytt jobb? Eller finns drömjobbet runt knuten? Så tiden får gå lite innan jag lägger upp en plan. Men om jag får önska fritt för året, och det borde jag få, så ser mina förhoppningar ut så här: 1, Lycka och hälsa till mina nära och kära. 2, En ny, blomstrande jobbkarriär. 3, Hm, jag kommer alltså bara på två saker. I och för sig två ganska stora, och viktiga saker. Jag borde kanske önska att jag hittar mitt livs kärlek. Nej, det slösar jag ingen önskning på. Fast jag ska helt klart göra saker annorlunda i dejting-svängen 2010. Möjligen borde jag klämma in en önskan om "drömvinsten" på Lotto. Men det önskar jag ju mig varje lördag. Så det får räcka så här. Ha ett underbart 10 gott folk!