Klipphängare

Gårdagens fundering kommer nu i textform. Den handlar om "netikett", kan man säga. Jag började reflektera över hur jag avslutar mail. Frågan har blivit aktuell i samband med mitt jobbsökande. När jag mailar med en kompis, eller i mindre formella sammanhang, så känns det helt okej att avsluta med "/J" "/Janne" eller bara ett "Hörs!". Men om man ska vara formell då? Just nu kör jag på "Med vänliga hälsningar" och så mitt hela namn en radmatning under. Jag skulle aldrig komma på tanken att bara skriva "MVH". Det känns för slappt. Men är det för formellt att skriva "med vänliga hälsningar"? Det räcker kanske med att skriva "vänligen". Fast även det låter lite byråkratiskt, och tråkigt. Kanske? Om jag skulle skriva ett brev på papper så skulle jag förmodligen skriva under hela klabbet, och skriva mitt namn under kråkan så att säga. Räcker det med att skriva "Jan Heffler", och sen klart slut? Dagens i-landsproblem. Dagens samtal utspelades i en bil. Vi ska precis passera Slottstorget, där Gävles julbock brukar stå. Vi är tre personer i bilen, och vi kan kallas oss 1, 2 och 3. 1: - Alltså, det är något fuckat med den här bocken... (sen säger 2 och 3 samtidigt) 2: -Ja, den har brunnit. 3: -Den står inte kvar. Antar att det var ett sånt där "You had to be there-moment". För just då var det otroligt kul. Men det var ju första Polisskolan-filmen också. När man försöker igen blir det bara sämre och sämre.