Idag känner jag mig som ett sär. En ljus punkt är dock min nya tischa, från Aftonbladets webshop. Den såg mer än lovligt kaxig ut, och jag gillar budskapet.
Läget är, som ni kanske anar, sådär idag. Jag särskriver för att visa min poäng. Jag tröstade mig med att äta lax OCH kyckling. Kall skuret. Känns som jul afton.
Vad beror gnället på då? Jo, jag fick inte jobbet som jag var på intervju för. Beskedet drog ut på tiden, så visst hade jag redan dragit den slutsatsen. Men det känns ändå surt. Det är liksom aldrig kul att få nobben.
Nu är jag lite apatisk, och tänker så vara ikväll. Imorgon är det nya tag.
För övrigt håller jag med min gode vän MP, i hans funderingar över på vilka grunder som Annika Östberg fick bli sommarpratare i radio. Alla andra presenteras med namn och titel. Men inte Annika. Folk har en tendens att missa viktiga detaljer i hennes story.
Se det som att det är deras förlust att dom inte anställer Dig..de vet faan Inte bättre helt enkelt..jäkla looosers =o(
SvaraRaderaSom Du skrev...Ny Dag å Nya Tag i mörrn.
Någon: Ja, det är vara att bita ihop. Och förmodligen så lär jag mig saker av det här med. Ju fler nej man får, desto större chans att få ett ja. :)
SvaraRaderaJag förstår att du blir besviken :( *kram*
SvaraRaderaOch den där Annika...sanslöst att många köper medias vinkling av det hela. Man kan ju tycka att några fler skulle inse att man inte sitter så jäkla många år på kåken för att "man var på fel plats"...men icke.
Huskatt: Tack för ditt stöd!
SvaraRaderaJa, Annika ja... man kan inte låta bli att fundera på Malexander, och om Jackies medhjälpare skulle få bli sommarpratare. :S
Jobbigt sånt där, men man blir härdad. Blev ganska knäckt när jag inte fick jobbet i Gävle som jag sökt(mycket p.g.a. att det skulle bli jäkligt kul att komma "hem") men man får ta nya tag och se intervjun som en bra erfarenhet.
SvaraRaderaVad gäller Annika så är det väl typiskt? "Vi" älskar att hylla idioter som mer eller mindre tar sig upp på banan igen. Man är så JÄVLA duktig om man är f.d. nazist eller pundare som tagit sig ur träsket men ingen jäkel säger hur duktig man är som inte varit så dum i huvet och aldrig blivit nazist eller dyl....
Micke: Sant, man får försöka ta det som en lärdom. Och med rätt tänk så borde bitar kunna falla på plats till slut.
SvaraRaderaLex Annika... det är kanske ett karriärval? Jag ser till att bli ett ärkepucko, och sen slutar jag vara det. Då kan jag försörja mig genom att föreläsa och skriva böcker. Och så får jag sändningstid i radio. Hmm... ;)