Bättre förr?

Idag började vi prata om "Obs-klasser" på jobbet. Det vill säga skällsordet som användes i skolan, för att benämna "lilla gruppen" eller vad de nu kunde heta. En mindre grupp elever som fick sitta avskiljt från resten av klassen, och med större lärarresurser. Dit kunde man få gå om man hade problem med något ämne. 

Då gjorde jag en reflektion. När jag gick i lågstadiet så fick jag gå i en sån här "Obs-klass" ett tag. Hur länge minns jag inte riktigt. Men det känns som att det åtminstone var en termin. Varför fick jag då det undrar kanske ni nu. Jo, hör nu på go' vänner. Jag fick gå dit för att jag inte kunde klippa rakt. Minsann, så kunde vi ju inte ha det. Så jag och några till fick gå iväg med fröken Solveig. Vi fick klippa efter linjer, måla innanför linjer, klistra saker och så vidare. Det var lite avancerat pyssel. 

Jag tror inte att jag led så mycket av det. Och jag vet inte om de andra såg ner på mig för att jag inte kunde klippa rakt. Men jag var en av dem i Obs-klassen i alla fall. 

För 25 år sen (herrejävlar, jag ÄR gammal...) fanns det resurser till att ta hand om elever som inte kunde klippa rakt. Idag finns det hur många som helst som går ut grundskolan med underkänt i kärnämnen som svenska, engelska och matte. Är inte det konstigt?

För övrigt kan jag fortfarande inte klippa rakt. Jag tror att jag har något fel på just den delen av hjärnan. Seriöst alltså. För jag skriver med höger hand. Men om jag ska skruva av en kork eller ett lock, så använder jag vänster. Samma sak om jag ska bläddra i papper på jobbet. Skära mat med höger är inte heller det aktuellt. Så något har helt klart blivit felkopplat. Det är alltså inte Solveigs fel att jag floppar med saxen.