"Är du förvirrad?"

Igår träffade jag en polare från förr. Vi har kårsvängen som gemensam nämnare. Det som började med afterwork öl på Bishops vid 17.30-tiden slutade vid 01.00-snåret med en hamburgare från Oxgrillen. Det blev en väldigt trevlig kväll, med många skratt. På någotvis satte jag nivån redan på väg till Bishops. Jag inser att jag kommer bli några minuter sen, så jag drar iväg ett mess. Men jag har lite svårt att slita mig från jobbet, och bankomaten vad Dalbo funkar inte. Jag kommer att bli galet sen. Inte bra. Så jag ringer... Personen i telefon: Hallå...? Jag: Tjena, C - det är Janne. Skiten slog lite i fläkten här, så jag blir typ tio minuter sen... P: Va...? J: Jo, jag blir sen... (tyst) J: ...är du förvirrad? P: Ja... vem är det? J: Va? Det är Janne. Men du är inte C? C: Jo, jag heter C. J: CK? P: Nej, CS... J: Jaha, då har jag nog fått fel nummer här.... P: Ja, det måste du ha fått... Jag kan ju bara tänka mig vilken förvirring jag skapade hos den människan. Först ett mess om att jag skulle bli sen, och sen ringer jag och härjar. Det var i och för sig lite synd att jag inte fann mig. "Jaha, har du gift dig. Fan vad kul. Men varför sa du inget om det när vi mailade häromdagen?" Men sånt kommer jag alltid på i efterhand. Jag undrar dock lite vad oddsen är. Det visade sig att två siffor hade blivit fel i nummret. Och de har samma förnamn liksom. Festligt. Och personen i telefonen fick nog att fundera på. Den bjuder jag på. Igår var det fredagen den trettonde. Under om den här killen blir mer, eller mindre vidskeplig efter gårdagen... Tur i oturen att det verkar som att det gick hyfsat bra med honom i alla fall. Nu är det dags för frunch.