onsdag, oktober 12, 2011

Det här med sport

Otaliga är de gånger då jag har våndats. Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Mellan glädje och ilska. Jag svär, av lycka. Jag svär, av frustration.

När något av mina favoritlag spelar är det en resa. En resa fylld av ångest och välmående. En resa till helvetet. En resa till himlen. Och inte sällan tillbaka till det varma stället igen.

Nu låter det som att sport är det viktigaste i mitt liv. Så är det inte. Men just där, just då så är engagemanget på topp. Åtminstone brukade det vara så.

Jag har några fina minnen som är direkt kopplade till sport. Att få dela glädjen med tusentals andra när Brynäs vinner SM (Ja, det var längesen.), den magiska VM-sommaren -94, när Johan Ejeborg väcker Sverige med orden "Förlåt om jag väckte er där hemma, ni som sov, men Sverige har tagit guld. HALLÅ! VI HAR TAGIT GULD!" och så vidare.

Episka stunder. Men jag börjar uppenbarligen tackla av.

Igår spelades det en fotbollsmatch, som var avgörande för om Sveriges herrar skulle ta sig till EM eller inte. Och vad gör Janne då? "Jag ska bara vila lite före matchen..."

Pang, tjong - jag vaknar till liv när det är 10 minuter kvar.

Under min Törnrosa så har Sverige gjort det som kvällstidningarna beskriver som "Bragden" och "Miraklet".

Var fan är Johan Ejeborg när jag behöver honom?

5 kommentarer:

  1. Vad tog sverige för guld 1994?

    SvaraRadera
  2. Anonym: Jag var kanske otydlig där. Men kommatecknet skulle betyda att det var en ny händelse. Ejeborgs skrik berodde på ett OS-guld i kanot 2004. /Heffler

    SvaraRadera
  3. Matchen i tisdags alltså..Herreävlar vilken match det var!

    SvaraRadera
  4. ah, tolkade det som att sverige tog guld i fotboll 2004 ;p

    SvaraRadera
  5. neeee, 1994 såklart!

    SvaraRadera