söndag, augusti 21, 2011

När pedagogen i mig avgick

Det händer att jag får höra att jag är pedagogisk. Och det kan kanske stämma ibland. Erfarenheterna som jag har samlat på mig genom åren borde sätta sina spår. Men det finns tillfällen då allt bara rämnar.

Ett sånt tillfälle fick jag återberättat för mig i lördags. Det var en kille som berättade om ett av de första minnen han hade av mig på en fotbollsplan.

Jag gick som linjedomare, efter sidlinjen och hade en ung grabb som bollkalle bakom mig. Efter ett tag blir bollkallen lite väl närgången, och jag håller på att springa in i honom.

-Du får backa lite från sidlinjen, så att jag inte springer omkull dig.
(Några minuter senare.)
-Alltså, backa undan. Du är i vägen.
(Några minuter senare.)
-Men backa undan då!
(Några minuter senare. Strax efter att tålamodet uppenbarligen tagit slut.)
-Exakt VILKET ord är det som du inte förstår i frasen "backa undan"?!

Så mycket för den pedagogen.

6 kommentarer:

  1. Haha, du skulle sprungit ner honom istället. Känns mer pedagogiskt

    SvaraRadera
  2. Hehe...tålamod och pedagogik är liksom ett bra koncept

    SvaraRadera
  3. sv: Natten fortsatte i samma idiotiska kattrace-style, man ska ju vara glad åt lite så får man vara glad ofta och jag är således glad för att jag kunde sova iaf i 3 timmar ;) Angående fredagens bravader så var det där ju störtroligt, förstå vilka fördelar man har som brud på krogen! HAHA! Vill han slösa pengar på mig så visst, hans problem ;)

    -

    Pedagogisk är man bara med folk som har en fungerande hjärna Heffler ;) Man kan ju egentligen se det som pedagogiskt, du frågade ju vad han inte förstod och således så hade du säkert förklarat för honom vad du menade alternativt rent fysiskt flyttat på honom...

    SvaraRadera
  4. ha ha ja du det är inte alltid man får till det inte.

    SvaraRadera
  5. Asch!

    Sånt får man väl ta som bollkalle! Det hade ju kunnat vara mycket värre!

    SvaraRadera