Ni som har varit med ett tag minns kanske vilka bekymmer som jag hade inför julklappsinköpen förra året. Jag var på jakt efter något till min systers son. Något som inte var typiskt pojkigt eller typiskt tjejigt. Det hela löste sig till slut, och jag köpte ett städset till honom. Han blev jätteglad. Och att en manlig släkting yttrade orden "vad fan, det här måste ju ha kommit fel" när han såg vad som var i paketet, ja det var bara en kul bonus för mig och mitt normutmanande.
Idag kan man läsa i Aftonbladet om en sjuårig tjej som älskar Star Wars. Hon har en vattenflaska, med Star Wars-motiv som hon har med sig till skolan. En dag så kom det dock fram att de andra barnen retade henne för det, och påstod att hennes vattenflaska skulle vara en "pojkflaska".
Hennes mamma blev så klart förtvivlad, och skrev ett blogginlägg om det hela som fick oanade följder. Star Wars-fans världen över reagerade. 33 000 människor hade igår, på den officiella ”Må kraften vara med Katie”-dagen på sig Star Wars-kläder till tjejens ära. Hon fick även komma på en Star Wars-premiär.
Jag tycker att det är viktigt att vara medveten om vad vi förmedlar till barnen. Nu slutade den här historian lyckligt. Men såg inte lärarna vad som pågick? Vad får kidsen med sig för värderingar hemifrån? Hur många lider i det tysta, bara för att de avviker från det normala?
Årets julklappar är inte riktigt färdighandlade än. Jag kom på att jag inte har hunnit kolla med Noel vad han önskar sig. Förra året önskade han sig bara en pyjamas. Han är tacksam så där. Men om han vill ha en Hello Kitty-vattenflaska så kommer han få det.
Jag har även insett att det finns rätt många bra alternativ, som inte är så stereotypa. Pussel, böcker och pysselsaker till exempel. Så jag får det nog lite lättare i år.
Du har så bra reflektioner, önskar att jag kunde tänka så. Min son, då 6 år, var skit förbannad när det var dags för Luciatåg. Han kunde inte förstå, varför han, som ändå skulle ha ett vitt linne, inte fick bära en fin krona med ljus i. I stället fick han ha en (dum)strut på huvudet. Vi smålog lite åt det. Senare har jag tänkt, fn vad klok han var.
SvaraRaderaDu är klok kära bror! Du vet ju att Noels favoritfärg är rosa och att han även gillar att måla naglarna så.. ;) I år är hans önskelista lång.. Haha! Men morbror kanske får ur honom nåt vettigt! :D
SvaraRaderaVilka vettiga tankar du har kring detta!
SvaraRaderaJa, vi måste verkligen tänka på vad vi förmedlar till barnen. Mobbning är en sak som skulle kunna minska mycket genom vad vi packar i barnens ryggsäckar.
Jag har tyvärr fått uppleva svår mobbning av ett av mina barn. Helvetet på jorden.
Men ibland är de som de är från början ungarna...Son 1 fick en speciell docka på sin tvåårsdag (2 år), en pojkdocka med kalsonger och en potta, en potträningspojkdocka.
SvaraRaderaVad sa son 1, 2 år, om födelsedagspresenten?
-Till syster.
Hon var tre veckor. Han skulle inte ha docka, det skulle hon ha....
Mormodern: Vi har mycket att lära av våra småttingar. De är riktigt kloka många gånger. Och du har ju faktiskt det här tänket i dig. Annars hade du kanske inte dragit den slutsatsen. :)
SvaraRaderaSyster: Hehe, ja önskningarna brukar öka med åren. Men det ska nog lösa sig det där. :)
Eva: Fy tusan, kan tänka mig att det var en jobbig tid.
Anne: Han visste vad han gillade. :) Så får det så klart också lov att vara.