När jag var på väg in till stan hände något märkligt. Precis vid ett bostadsområde, ganska nära en stor väg och väldigt långt från en stor skog, möter jag tre personer. Det frågade på knagglig engelska, med typisk östeuropeisk brytning, om jag visste var det finns en skog. En stor skog. Tja, det är ju några kilometer, svarade jag. Då börjar de plocka med sina kassar, och visar upp en rätt så sorglig svamp. De var alltså på svampjakt. Snäll som jag är så pekade jag åt rätt håll, och önskade dem lycka till.
Väl inne i stan så fick jag stå och vänta in mitt matsällskap. Det är hyfsat kallt i Gävle nu. Hösten är verkligen här. Men vi har alla olika sätt att hantera detta på. Man kan till exempel göra som det där sällskapet, som gick förbi mig. De käkade mjukglass.
Usch, jag gillar inte alla svamp- och bärplockare som envisas med att vara i skogen nu. Kryllar av dem utanför mitt fönster (nära på), och jag är van vid min enskildhet och eremitiska läge.
SvaraRaderaTack för dina fina ord. De gör nytta :)
Nej, nu blir det film som sagt!
Efterrätt får man alltid i sig...fast inte i form av mjukglass utomhus på hösten kanske.
SvaraRaderaIda: Jag förstår att det blir påfrestande. Det är ju märkligt att det kan finnas en sån verksamhet kring det hela. De kommer ju i tusental, känns det som.
SvaraRaderaOch ang peppen; Anytime!
Realisten: Precis min tanke. Där går min gräns. :)
Ibland undrar man om man plötsligt glidit mellan trådarna i time-space och hamnat i ett parallellt universum. Igår gick det förbi en tjej 25-30 som såg helt normal ut, förutom att hon hade bar midja! 1. Det är kallt 2. Det är inte 1998
SvaraRaderaUlle: Haha, vad sjutton. Som sagt, inte ett rätt! :D
SvaraRadera