Jag tror att jag har hamnat i någon slags paradox-loop. Det känns som att det har blivit en hel del menlösa inlägg från min sida den senaste tiden. Jag har fortfarande mycket vettigt inom mig som vill komma ut. Men just nu känns det som att jag är håglös, och det får till följd att jag får svårt att formulera mig i text. Paradoxen blir dock att jag ändå vill hålla bloggen i liv - dels för att jag faktiskt gillar att skriva, och förmedla det som jag tycker och tänker. Dels gillar jag er, ni som läser här. Och kontakten som jag får med er genom era kommentarer och, i förekommande fall, era bloggar är värd väldigt mycket.
Ja, bryt ihop och kom igen omedelbart! :)
SvaraRaderaAlla drabbas vi av bloggtorka ibland, det brukar gå över. Sen handlar det nog också om att inte ha för höga krav på sig själv, alla inlägg behöver ju faktiskt inte vara språkliga mästerverk och innehålla världens mest kloka tankar, eller hur?
Jag gillar det du skriver!
Alla har vi lite öken in i mellan, det hör som till.
SvaraRaderaJag gissar på att det snurrar på rätt bra i ditt "riktiga" liv :D
Jag har en släng av den sjukan också.
SvaraRaderaPlus en liten höstdepplight. I alla fall idag.
Så är det ju att blogga och ibland har man ju fullt påslag få självkritiken också. Bara att spotta i nävarna och jobba igenom:)
SvaraRaderahörredu, bryt ihop och gör det snabbt så du kommer tillbaka!!!!1!!!1111
SvaraRaderaNä för "jössen namn" sluta inte.Du skriver roligt, tänkvärt o läsvärt!! Så kul att komma hem o läsa din, min dotters o Annikasans bloggar.Läser några till men era är bäst!! Vågar man sig på en liten kram till dej? Ja jag gör´t, kram på dej:)
SvaraRaderaJa, jävlar - tack snälla ni för allt pep! Och tack för att ni bevisar att jag gör rätt i som gillar er. :)
SvaraRadera