De eller dem?

Jag ser det dagligen. I mail, bloggar, forum och till och med i dagstidningar. Så därför tar vi ner det här till en väldigt fundamental nivå. När ska man skriva "de" och när ska man skriva "dem"?


Svenska språknämnden skriver så här:


Ibland är det svårt att veta om man ska använda subjektsformen de eller objektsformen dem. Då kan man pröva att byta ut de/dem mot vi/oss. Grundregeln är att där man väljer vi ska man också välja de: Vi/de har inte gjort något fel. Och omvänt, där man väljer oss ska man också välja dem: Oss/dem har han aldrig brytt sig om. 


 Ibland stöter man på ett de som inte går att byta ut mot vare sig vi eller oss. Det finns i fraser som de arga bina och de svåra fallen och skrivs alltid de. Om man ändå är osäker är det störst chans att det blir rätt om man väljer de. 


Grammatiska regler för de/dem som objekt och efter preposition


Tidigare var dem den enda möjliga formen som objekt och efter preposition. I dag är ofta både de och dem möjliga. Men det finns fall då det bara fungerar med dem. Det gäller när följande tre villkor alla är uppfyllda: 


1. ordet står i objektsställning och 
2. ordet syftar på något som har nämnts tidigare och 
3. ordet följs inte av några restriktiva bestämningar i form av som-satser, prepositionsattribut eller particip.


Därför ska det vara dem i Snöfallet blev häftigt. Några av förarna hade kört i diket, så Lennart fick dra upp dem. Då är dem objekt, dem syftar på de tidigare nämnda förarna och dem följs inte av någon bestämning. Och därför går både de och dem bra i Snöfallet blev häftigt. Lennart fick dra upp de/dem som hamnat i diket. Då är de/dem visserligen objekt, men de/dem syftar inte på något tidigare nämnt och de/dem bestäms av en som-sats. Men det enklaste är naturligtvis att göra vi/oss-testet.


Vidare ger Klartext oss följande text som hjälp på traven:


Hur är det nu? Ska det stå de eller dem här? Du har säkert ställt dig den frågan någon gång. Men varför är det egentligen så svårt? Vi tvekar ju aldrig mellan jag och mig. Där talar språkkänslan klart och tydligt om för oss att det heter Jag sprang fortast och Spara en tårtbit åt mig. 


Varför tvekar vi då? Varför blir det fel? Jo, de flesta av oss säger ju dom som en talspråklig motsvarighet till både de och dem. När vi sedan ska skriva ner alla dessa dom måste vi plötsligt lära oss en regel som vi faktiskt inte tillämpar alls när vi pratar. Inte konstigt att vi blir osäkra. Heter det Spara en tårtbit åt de eller Spara en tårtbit åt dem?

  Men det finns faktiskt ett knep för att lura språkkänslan här. Du kan nämligen utnyttja att din språkkänsla inte tar fel på till exempel jag och mig. Nästa gång du hamnar i en situation där du tvekar mellan de och dem provar du med jag eller mig istället. Ordet jag har nämligen samma form som de, liksom mig har samma form som dem. Vi testar: heter det Spara en tårtbit åt de eller Spara en tårtbit åt dem? Om vi byter ut orden så ser vi genast att det heter Spara en tårtbit åt mig. Och mig hade ju samma form som dem. Alltså ska det vara Spara en tårtbit åt dem. Använd det här knepet varje gång du är osäker!