Det är inte snön som faller...

...det är jag. Jädrar anamma, jag misstänker starkt att jag har åkt på vinterkräket. Hoppas att jag inte har smittat någon. Det började med att jag mådde lite illa på jobbet igår. Sen blev det bara värre. Jag försökte, trots det, äta lite när jag väl kom hem. Det blev en tur och retur. Vid såna tillfällen är det tur att jag bor i en liten lägenhet. Feber har jag också haft. Det blev inte mycket sova inatt. Av någon anledningen började jag tänka på det gamla tyska nazi-partiet när jag halvlåg på badrumsgolvet. Jag antar att det fanns någon form av undermedveten symbolik i det. Jag har duschat tre gånger och städat toan två gånger. Toan känns fräsch. Det gör inte jag. Det börjar lugna ner sig. Men fast föda är inte populärt. Jaja, allt som inte dödar härdar. Har även hunnit med att söka ett jobb idag. Den ansökan kan ha blivit lite förvirrad, på grund av näringsbrist och feber. Men det ska väl vara lite utmaning också.