Och vinnaren är...

Just nu pratas det väldigt mycket, i sportens värld, om slagsmålet mellan två brynäsledare och riksbusen Andreas Jämtin. Det råder, så klart, väldigt delade meningar om vad som hände. Vem slog först, och på grund av vad. Ja, är det så relevant egentligen? Faktum är att både Jämtin och Sundlöv är kända för sin brist på tålmod, för att uttrycka det diplomatiskt. Jag kan även mycket väl tänka mig att Daniel Widing, som blev slashad av Jämtin i situation som gav matchstraff, sa några väl valda ord till Jämtin för att provocera fram det hela. Det är ju ganska välkänt att Jämtin har humör som en sprutnarkoman på rehab. Och som en vän uttryckte det idag: Jämtin skulle mycket väl kunna slasha Foppas skadade fot bara för att han kan. Just därför borde kanske brynäsledningen ha hållit så låg profil som möjligt. Men nu blev det bråk. Och jag räknar med att hockeyförbundet kommer att dela ut lämpliga straff till alla inblandade. Huvudsaken för min del var att Brynäs tog en viktig seger. Helgen närmare sig. Och den ser ut att bli riktigt trevlig. Imorgon ska jag fira födelsedag. Det blir lite tårta med nära och kära på dagen, och på kvällen fylls mitt lilla kyffe med dryckesbröder. Öl, schlager och goda vänner. Det är allt som jag behöver. I alla fall officiellt.