Vattenfall på en cykel

Jag hann knappt publicera mitt förra gnällinlägg, innan det var dags för ytterligare incidenter på cykeln. Vad är det för fel på folk? Första incidenten inträffar på en cykelbana. Det är förvisso mörkt och regnigt, men Janne har reflexer och fungerande lyse på cykeln. Jag får möte med en annan cyklist. Han har också lyse. Toppen, nu kan inget gå fel. Trodde jag. Till min förvåning börjar han cykla rakt mot mig. Jag får lite panik. Men tänker ändå "Jag kan ju inte behöva plinga. Han måste ju se mig. Han är ju framför mig." Ungefär där får jag tvärnita, och får ur mig "Pass på!" Först då ser gubben mig. "Oooohuuu!!" skriker gubben, och lyckas väja undan precis innan en möjlig frontalkrock. Antingen var han blind som en fladdermus, eller så hade han fel fokus. Incident nummer två inträffar i dagsljus. Det är en tvådelad cykel- och gångbana. Cykeldelen är närmast vägen. En dam går på gångfältet, och får för sig att hon ska korsa bilvägen. Så hon tar ett par bestämda steg åt sidan. Rakt framför mig och min cykel. Tvärnit igen. Damen säger något i stil med "Ojdå!" varpå jag replikerar, aningen bitter "Ja, det kan man säga!" Ja, en del borde ju beläggas med husarrest. Resten av livet. Inte nog med dessa incidenter. När jag kommer hem möts jag av ett anslag. Någon klåfingrig klåpare har tyckt att det var en bra idé att ha sönder ett vattenrör. Ett vattenrör som finns där jag har mitt förråd. Plask. Fem centimeter vatten på golvet. Tur att jag mest hade tomma flyttlådor där. Ett trådlöst tangentbord fick stryk. Men det känns onödigt att dra in försäkringsbolaget för det. Men återigen... vad är det för fel på folk? Känns som att det har blivit några bittra inlägg på sistone här. Egentligen är jag tämligen glad och nöjd över tillvaron. Så jag måste kanske kompensera det med lite bitterhet i cyberrymden. Vem vet...