Tiden ramlar på

Söndag igen. Jag tror bestämt att jag har varit inne på det här förr. Men det tåls att upprepas - fasen vad veckorna går fort. Helt galet. Överlag verkar tiden löpa amok. Jag insåg precis att det är sex månader sen jag flyttade till Gävle igen. Ett halvår alltså. Det känns som att det var i förrgår som farsan, syrran och jag fyllde ett släp med bohag och drog norrut. Men med lite perspektiv så har det ju faktiskt hänt en hel del på de här månaderna. Fast jag har inte riktigt bestämt mig för om det blev som jag hade tänkt. Ja, för det blir ju väldigt ofta som man har tänkt. Eller hur var det nu. Om jag ska göra en liten resumé av den senaste tiden, så är helgen väldigt konkret. Jag var på en spelning i fredags. Och trots att jag är aningen partisk så instämmer jag i recensentens bedömning. Det var ett jävla pådrag. Sen blev det fortsatt utgång, och även det var... trevligt. I lördags var det dags att jobba taxi igen. Det var ett tag sen nu. Så det var lite snurrigt innan jag fick in flytet. Men det kändes ändå okej. Jag har dock kommit på att jag måste bli bättre på att göra rätt prioriteringar. Örat då? Jovars. Jag testade Revaxör i fredags. Och det hjälpte inte alls. Fasen också. Så jag måste nog krypa till korset, och bege mig till en läkare eller nåt. Får ta och ringa till rådgivningen imorgon. För det här med drop in har de tydligen slutat med. Min monotillvaro till trots... jag vill ändå rekomendera ett album. Det är Hello Saferides / Annika Norlins nya platta More modern short stories from Hello Saferide som är fullkomligt lysande! Det är något speciellt med den tjejen alltså. Och det känns som att det kvittar om hon sjunger på svenska (Säkert!) eller på engelska - hon fixar både och. Hela paketet med texterna och musiken är fantastiskt bra. Och sättet som det hela framförs på... ja, upplev det, får bli min uppmaning. Så skaffa skivan. NU! Så där ja. Nu har jag skrivit ännu ett blogginlägg som ni inte kan bortse från. På gott och ont. Klart, slut!