En tillvaro i mono

Ibland händer det att jag funderar på vilket av mina fem - sex sinnen som jag eventuellt skulle kunna klara mig utan. Det är inte helt lätt. De fyller ju alla sin funktion. Lämpligt nog. Men om jag, under pistolhot, var tvungen att välja... ja, då tror jag att jag skulle välja bort hörseln. Nog för att det finns väldigt mycket bra musik därute. Men det görs väldigt lite ny, bra musik. Radio är i och för sig ett utmärkt media att lyssna på när dagarna är långa. Fast alternativen gör att jag ändå väljer bort hörseln. Mat är gott, skönhet ligger i betraktarens ögon, vissa saker vill man bara känna på och en hel del saker luktar väldans gott. Viol och Gucci Rush till exempel. Som en försmak av hur mitt liv utan hörsel skulle vara, så har jag nu ett tämligen styggt stopp i höger öra. Hela min tillvaro är nu i mono. Det är otroligt drygt. Speciellt jobbigt blir det när jag cyklar. Jag hör liksom bilar och medcyklister. Men från vilket jäkla håll kommer de? Så i stället får jag snurra på huvudet likt en besatt uggla. Jag tror dock att livet i stereo återkommer när min förkylning packar och drar. Eller så får jag köpa en låda Revaxör. Det gör nog susen. Jag ska avsluta med två saker, innan det blir kvällsbestyr. För det första bör samtliga tjejer läsa den här artikeln. Ja, det är sant - vi vill bli uppraggade. Verkställ! För det andra bör vi alla tänka till. Enligt den här artikeln i DN så har vi redan kört jorden i botten för i år. Vi lever som att vi skulle ha 1,4 jordklot att leka med. Det borde få oss att tänka till... Slut för idag.