Framtiden

När är det egentligen meningen att jag ska komma på vad jag vill göra med mitt liv? Det känns som att varje riktningsbeslut som jag har tagit hittills bara har varit kortsiktiga val. I och för sig måste man kanske testa på lite olika saker innan det kommer fram något vettigt. Men ändå. Det finns ju faktiskt de som kommer på vad det vill göra med sitt liv i relativt unga år. Sånt avundar jag. Jag har "kommit på vad jag vill göra" ett otal gånger. När jag var riktigt liten så ville jag bli polis eller advokat. Sen har det vandrat över hela skalan. Jag skulle bli radiopratare, socionom, behandlingsassistent och statsvetare. Nu vet jag verkligen inte igen. Kommer man någonsin komma på det? Eller är det som någon sa, du får vara nöjd med att du har ett jobb. Även om det i sig inte är så utvecklande, så räcker det om du trivs och drar in lite pengar varje månad. Utvecklas kan du göra på fritiden, tillsammans med familj och vänner. Ja, det ska kanske vara så. Drömmar ska det ju finnas. Fast de behöver kanske inte vara så himla vidlyftiga och häftiga. Det kanske räcker med att sikta mot trädtopparna, och vara nöjd med det. Undrar om det här är ett tänk som kommer att sluta med att jag sitter här och börjar klura på vad meningen med livet är? Kanske. Jag blir iallafall inte riktigt redig i skallen på det här. På ett sätt vore det otroligt skönt att veta "det här är mitt mål, och det här behöver jag göra för att nå dit". Men om jag inte vet då? Behöver jag känna mig stressad över det, eller vore det kanske enklare att bara koppla av och njuta? Förmodligen vore det senare mest rätt. Allt löser sig. Jag har ju jobb och tak över huvudet. Men ska jag vara nöjd med det? Ja, kanske. Men vad vet jag. Jag är ju bara Janne. Men det är inte helt fel att vara Janne heller. Egentligen. Fast han behöver nog lära sig att inte grubbla så in i bomben. Ta livet som det kommer. Ta vara på chanserna när de dyker upp. Ja, och så vidare - rätt in i klysch-VM. Nej, men jag är INTE bitter. Säger jag helt oironiskt.