En vecka

Det har nu gått en vecka sen jag blev singel igen. Men det känns som att det har gått en evighet. Vet inte riktigt vad det beror på. Antagligen på att det har varit en mycket omtumlande period. Dygnsrytmen har blivit konstig. Vissa stunder har gått som i slow motion, men vips så var det torsdag igen. Kostigt det där. Undrar om det är någon undermedveten försvarsmekanism? Jag har dock aldrig upplevt en kris på det här sättet för. Nåja, ännu en erfarenhet att lägga i ryggsäcken. The show must go on. Men jag blir orolig för när nästa tunga reaktion kommer. Den brukar nämligen kunna dyka upp när man minst anar det. Häromdagen blev jag för övrigt tillfrågad om jag var intresserad av att byta befattning på jobbet. Det skulle innebära att jag skulle få byta arbetsgrupp och så där. Men det känns verkligen inte aktuellt. Jag har precis börjat lära mig hur det funkar där jag är nu, så jag känner mig inte så jäkla sugen på att hoppa vidare. Och dessutom trivs jag för bra med mina kollegor. På lördag ska jag kanske på fest. Det kan vara precis vad jag behöver. Eller också kan det vara helt fel. Maggropskänslan säger vänta. Så det är kanske bäst att göra det. Avslutningsvis så är jag skitglad över att den har bloggen har haft över tusen unika träffar sen i september.