En av alla dem...?

I morse när jag vaknade hade jag en fundering i huvudet. Denna fundering har sen förföljt mig udner hela dagen. Hur görs egentligen alla dessa opinionsundersökningar som kommer titt som tätt? Efter att ha surfat runt lite så har jag kommit på att de görs genom telefonintervjuer med slumpmässigt utvalda personer i rätt ålder. Okej, det låter ju vettigt. Men hur kommer det sig att jag aldrig har fått vara med i en? De ringer till ungefär 1000 pers varje gång. Hur många det blir är ju lite olika. Minst en i månaden, plus att det kommer en hel drös under varje valår. Så räknar jag lite påslag pga diverse olika EU-val. 20 får det bli. Då har vi 20 000 intervjuer. Fast det finns ju flera som gör undersökningar. Har säkert missat någon, men jag har för mig att man brukar höra fem olika namn. Vi säger att det är så. Hundratusen intervjuer på ett år alltså. Jag har varit röstberättigad i snart tio år. Om mina siffror stämmer så har de alltså gjort en miljon intervjuer, mellan tummen och pekfingret. Många intervjuer blir det. Men min åsikt är tydligen inte viktig. Jag vill också tala om vad jag skulle rösta på. Jag vill också tala om vad jag tycker om EMU. Jag vill också tala om vad jag tycker om Göran. Men det är klart. Spelar det någon roll egentligen? Det blir ju som det blir i alla fall. I Skellefteå spelar det tydligen inte heller någon roll.