söndag, januari 16, 2011

Storleken har ingen betydelse

Av någon oförklarlig anledning så har jag länge levt med tanken att min lägenhet är "typ 40 kvadrat". Igår gick det dock upp för mig att det var ett rent glädjemått.

I jakten på ny lägenhet så fick jag ett infall. Jag tog fram ritningen på min nuvarande bostad, för att ha något att jämföra med. Det visade sig då att jag bor på 31 kvadratmeter. Herrejävlar, det är ju toklitet. Jag har alltså inte för mycket prylar. Jag har en för liten lägenhet.

När jag pluggade så bodde jag i korridor. Rummet var på 20 kvadratmeter. I minsta laget, kan tyckas. Men det gick bra det med. En termin hade jag till och med en inneboende. Dessutom hade jag en permanent sambo, i form av anden från den isländska tjejen som hängde sig i rummet något år före jag flyttade in.

Med denna nya kunskap, om hur liten min lägenhet egentligen är, så sänks ribban lite i jakten på nästa lägenhet. En etta "på typ 40 kvadrat" blev helt plötsligt ett alternativ.

10 kommentarer:

  1. Är det dessutom sovalkov så ÄR det faktiskt rätt stort med 40 kvadrat. Bodde fyra år i en sådan, med sambo.

    SvaraRadera
  2. Hahaha Litet är mysigt tycker jag! När man liksom får tänka till för att utnyttja varenda utrymme rätt.=)

    Jag drömmer om att kunna köpa ett litet torp någon gång. Ett rött med vita knutar och lågt i taket med kamin.=)

    Sv; Ja tack, det är skönt...mänsklig bomull.:D Kram!

    SvaraRadera
  3. Sv: Har rätt svårt att tänka mig vår i januri i och för sig, blir en jäkla lång vår då :D

    Äh, 30 kvadrat är stort... Jag bor på 20, och tidigare har jag bott på 18 :)
    Men jag skulle aldrig våga bo nånstans där jag visste att någon hade hängt sig!

    SvaraRadera
  4. Allt är ju relativt. Jag som har make och barn får panik på våra 82 kvadrat mellan varven. En tripp mot tippen skall nog lösa dessa problem för oss. Möbler skall bort och prylar vi sparat på i 14 år kanske är dags att sortera bort.

    Fast egentligen är det inte ytan som är problemet här utan avsaknaden av ett rum till helt enkelt. Att bo i trea med två barn som helst borde ha eget rum är inte lätt!

    SvaraRadera
  5. Kan väl inte vara några större svårigheter att få lägenhet i Gävle!? Själv bodde jag och sambon på 25 kvm i över ett år innan vi fick våran nuvarande lägenhet. Och då hade vi varit uppskrivna på boplats (intresseanmälningssite) i nästan 1,5 år, och innan dess hade han varit uppskriven i över två år. Så ca 3,5 år tog det för att få en lägenhet...

    SvaraRadera
  6. Ulle: Ja, sovalkov är ett minimum. Jag har någon form av alkov nu också. Men den är inte skapad för min 120-säng. Ställer jag sängen där, så får jag inte upp dörren till klädkammaren i stället... :S

    Jojo: Ja, mysigt är ett ord. Trångt är ett annat. ;) Mitt problem är att jag inte är så praktisk vad gäller möblering. Det skulle säkert gå att få det bra på 31 m2, men jag lyckas inte. :P

    Linda: Kan tänka mig att det ställer till det för er. :S

    Nadia: Det beror på. Kan man tänka sig att bo i ett av de nedgångna miljonprogrammen, en bit från centrum så kan man få en lägenhet redan idag. Jag bor dock i Andersberg nu, och vill närmare stan. Har stått i kö sen jag flyttade in i maj 2008 (poängen nollställs när man tar ett kontrakt), och jag har en bra bit kvar till de bästa lägena.

    SvaraRadera
  7. Andréa: Jag visste inte det innan jag flyttade in... :P

    SvaraRadera
  8. Loftsäng, förvaring ovanför skåp och under sängar.=D
    Men jag letar också nytt större, så jag ska inte säga något.=)

    SvaraRadera
  9. Hajade till där vid "hägnde sig", låter lite läskigt.
    Och JA, det är litet med 31 kvm, men det spelar inge roll om du trivs :D

    SvaraRadera
  10. Huskatt: Det är läget, avståndet till jobb och stan som gör det lite drygt. Och så utrymmet då så klart.

    SvaraRadera