Inte schyst

Det är fasen inte schyst av mig att skapa oro i läsarkretsen.

Att jag har snälla, omtänksam och empatiska läsare kommer i och för sig inte som någon större chock. Men jag blir ändå väldigt glad, och berörd av era fundersamma kommentarer och mejl. Ni är det bästa entourage som en snart 33-årig bloggare från södra Norrland kan önska sig!

Det är ingen fara med mig. Jag mår i stort sett bra. Men som jag har varit inne på tidigare, så har jag varit otroligt trött ett tag. Wettex Syndrome, ni vet. Som en följd av det så har bloggen fått vila ett tag.

Jag är dock på väg tillbaka till matchform igen. Sömnen börjar bli bättre, och jag har kommit igång med träningen igen.

Det kan dock hända att bloggen får fortsätta vila ett tag till. För även om jag inte skriver några mästerverk och supertänkvärda saker på löpandeband, så vill jag ändå att det ska finnas en viss substans. Åtminstone i vart tredje, vart fjärde inlägg så där. Ja, eller vart femte. Vem räknar liksom...

Sen har vi det här med att läsa andras bloggar. Som bekant så läser jag bara bra bloggar. Dumt vore det väl annars. Och även om det inte är 100-tals bloggar som jag följer, så kräver det ändå sitt lilla engagemang. Därför har även det fått stå tillbaka den senaste tiden.

Jag vet inte riktigt om det är skrivandet, eller läsandet som jag saknar mest. Men det är förmodligen en kombination. Jag tycker nämligen att en av de bästa sakerna med att blogga är den kontakt som skapas med er som läser. Och då är ju så klart även läsandet av era bloggar en viktig del.

Så fort som inspirationen infinner sig igen, så ska jag ta tag i både läsande och skrivande.

Nu blev det här kanske alldeles för jävla pretto och långrandigt. Det hade kanske räckt med att skriva:

Jag återkommer, och tack för att ni är världens bästa entourage!