Jag har funderat hela dagen på något smart att skriva. Men allt som jag kan säga är att mina tankar går till dig, Ida. Helt ofattbart. Mitt i allt elände så är jag glad över att allt gick relativt bra med dig, och dina katter.
Perspektiv var ordet.
:))))
SvaraRaderaMåste vara fasansfullt att behöva uppleva en sådan sak. Bo i en lägenhet högst upp o det börjar brinna.. Vilken panik man måste känna. Skönt ändå, att det gick bra för Ida.
SvaraRaderaDet är sjukt. Det finns inga ord, för dom borde aldrig behöva sägas. Hur något som ena sekunden är som vanligt kan bli till något man aldrig ens kunnat tänka sig utan att man förändrat något är verkligen bara sjukt.
SvaraRaderaJag fattar inte. Jag fattar inte och jag lär aldrig förstå. Det är sjukt, det är hemskt och jag hoppas verkligen att både katterna och Ida mår bra.
Åh, såg detta inlägg först nu (låg ju lite lågt med bloggläsandet under den här perioden) och måste bara tacka dig för allt stöd. Ännu en gång.
SvaraRaderaMånga kramar!