"Att släppa på ventilen" är en fras som jag verkligen tror på. När man mår dåligt, eller om det har hänt något tråkigt, så är det aldrig fel att prata om det med någon. För om man bara håller saker inom sig, så blir det fullt till slut.
Till BRIS kan barn och ungdomar höra sig när de behöver prata med en vuxen som lyssnar. Alla upp till 18 år är välkomna till BRIS på telefon, mejl och chatt.
När jag gick i lågstadiet hade jag en jobbig period. Jag ska inte säga att jag blev mobbad, men det var väldigt mycket hårda ord. Jag var längre och tjockare än mina skolkompisar, så det var väl tacksamt att "ge sig på mig" - främst från de äldre barnens sida. Vi hade ett faddersystem, där en tvåa skulle ta hand om en ny etta. Det funkade så där. Men som tur var så innebar "längre och tjockare" även starkare, så det gick vägen. Dessutom har jag alltid kunna snacka för mig. Det var jobbigt bitvis, men inte outhärdligt.
På deras blogg kan du läsa mer!
BRIS är riktigt bra och ..jo, det hade varit fint om de funnits när man gick i lågstadiet :) För all del, mellanstadiet med.
SvaraRaderaVår son 1 har haft det väldigt jobbigt i skolan. Vi valde att placera honom i en annan skola efter 1½ år...därför har vi inte skolbuss. I den skolan funkade det bättre, men inte helt bra. Han fick träffa en psykolog och plötsligt förstod vi bättre varför han inte "passade" in.
Har man IQ som en 17 åring, men är 11 är...då har man inte så mycket gemensamt med jämnåriga. Och missförstår en hel del saker.
Skolan han går på nu, Engelska (friskola) är absolut skitbra för honom.
Men ändå...det kanske var lite hans "fel"...men från det till att få sten kastad på sig, slagen, retad och förstörda saker...hm...skolan ser vad de vill se och med "Vi på vår skola har ingen mobbning"..suck.
Önskar att jag vågade ringa BRIS när jag var liten.
SvaraRaderaJag ska också sprida detta budskap.
Bra och viktigt inlägg!
SvaraRaderaJag ska göra ett på samma tema, känns bara som jag måste tänka igenom ett sånt inlägg ett tag innan jag skriver det.
Det finns så många barn, som mår dåligt, jag tror inte vi fattar hur många det är. Där har vi inom skolan ett stort ansvar. Men jag vet av erfarenhet att det är många vuxna som inte orkar bry sig.. fy skäms på dom. Men om jag gör vad jag kan, så har jag iaf försökt göra nåt,o kan bara hoppas att det hjälper en liten bit.
SvaraRadera