En dag, och räknar...

Ibland hittar jag tänkvärda saker i de mest konstiga sammanhang. Till exempel så kom jag att tänka på ett citat från filmen Göta Kanal idag. "Livet är änna som ett stort löpp. Å när en går i mål så har en ju vönnit, eller förlorat." (Det ska låta som att det sägs på go´ göteborgska.) 

Min tid på DHL börjar nu närma sig sitt mål. Det var i december 2005 som jag stegade in på DHL:s kundcenter för första gången. Efter en tid som arbetslös så skulle jag bli telefonist. Jag tjänade mitt uppehälle genom att koppla inkommande samtal till rätt instans. Efter ett tag blev jag teamcoach för telefonisterna. Ytterligare en tid senare kom nästa steg i karriären, och jag fick gå över till kundservice. Där blev jag teamledare, med personalansvar och hela konkarongen. Detta var när jag bodde i Växjö, mitt i mörkaste Småland. 

Mer vatten flöt under broarna. Jag började få hemlängtan. Det var ju trots allt i Gävle som familjen fanns. Så när det dök upp en tjänst på terminalen i Gävle nappade jag på det. Ett steg nedåt på karriärstegen, helt klart. Men konstigt nog så betydde de mjuka saker mer, än vad lönekuvertet gjorde.

Med lite perspektiv så är jag helt säker på att jag kommer kunna se tillbaka på dessa fyra och ett halvt åren och känna mig som en vinnare. Jag har utvecklats som person något enormt. Jag har lärt mig saker, sprungna ur både med- och motgång som jag kommer att ha stor nytta av. Både privat och i framtida yrkesliv.  Dessutom har jag lärt känna en hel trave bra personer.

Men icke desto mindre så kommer det att bli lite firande imorgon när jag stämplar ut. För det första så är det suite up som gäller. Kostym på! Och för det andra så föreligger det viss risk för en cigarr och after work öl. Fast det är mest för att fira det nya, som komma skall. Men så klart även för att säga tack och adjö till ett gäng trevliga kollegor på ett värdigt sätt.