Filmsmak

Det finns vissa filmer som alltid funkar i Min värld. Klassiker, per min egen definition, som jag alltid kan kika på. Som tidsfördriv, avslappning eller underhållning. Vilken film jag väljer beror på humör eller syfte. Det kan bli allt från Casablanca via Star Wars till Göta Kanal. Listan på "feelgood-filmer" innehåller ett 20-tal filmer, och är rätt så konstant. Ibland har man tur och hittar nya guldkorn. Men det är sällsynt. För det mesta klarar jag av att se i stort sett vad som helst i filmväg. Svenska actionrullar har jag dock svårt för. Jag tror att de enda i den genren som får godkänt är de äldre Beck-filmerna, med Gösta Ekman, Kjell Bergqvist och Rolf Lassgård. Johan Falk straffar ju ut sig själv, på grund av uppenbara anledningar. Men vad faan... En genre som jag brukar gilla är komedier som driver med stereotypa moment i andra filmer. Då tänker jag på Hot Shots, Nakna pistolen och dylikt. Den första Scary Movie var rätt okej den med. Lagom ytligt, och man behöver inte tänka så mycket. Det passar mig. På det temat fick jag nys om en film som driver med actionrullen 300 - Meet the Spartans. Som sagt, jag är inte kräsen - så den fick en chans. Stort misstag. Det kan ha varit det sämsta skit som jag någonsin har ägnat tid åt. Det var nästan i samma klass som Speed 2. Ni som känner mig vet att jag normalt sett är otroligt lättroad. Skrattar som en apa åt surskämt och daddy jokes. Men under Meet the Spartans så kände jag mig mer som ett levande frågetecken. Det kändes som att det snarare var ett avslutningsprojekt från en gymnasieklass eller nåt. Visst, det var lite festligt vid "This is Sparta-scenen". Första gången. Men 15 nedsparkningar och en Idol-jury senare så var det inte lika kul längre. Kolla inte på den blir mitt betyg.