Då och nu

Min syster skriver ett väldigt intressant inlägg om förr och nu. I vissa avseenden håller jag med. Kraven har blivit helt galna på många punkter. Det berömda livspusslet blir bara svårare och svårare. Man ska hinna med sig själv, sina vänner, sin hobby, sitt jobb och så vidare. Du förväntas passa in i normen - 2,6 barn, karriär och mål i livet - annars undrar folk vad det är för fel på dig. Vi ska se ut på ett visst sätt, äta vissa saker och tycka vissa saker. Krav och förväntningar - högt och lågt. Ur det perspektivet tror jag att det var bättre förr. Man nöjde sig med mindre. Men det handlar väl egentligen om att allt är relativt. Vi klagar och gnäller på det som vi har, eller inte har. Medan en person från Haiti förmodligen skulle vara rätt nöjd om de hade det vi har. Eller för att ta ett dagsaktuellt ämne. Vi gnäller på vintern och kylan. Men den genomsnittlige invånaren i Sibirien skulle nog mest säga "vad friskt det är." Skulle jag vilja byta då? Nej. Jag är för bekväm. Upp tidigt som sjutton för att mjölka. I regn och rusk. Missväxt? Jaha ja, då får vi gå hungriga i höst. Du kunde dö av en förkylning, eftersom det inte fanns antibiotika. Utedass i 25 minusgrader. Relativt var ordet. Men visst, det handlar ju om vad man har för referenser. Våra far- och morföräldrar var nog rätt nöjda med sitt liv, eftersom de inte hade något att jämföra med. Om de hade fått välja då - mellan det som vi har nu, och det som de hade då... ja, det skulle vara spännande att se hur det valet hade sett ut. Dags att sätta på kaffebryggaren, tömma torktumlaren och sen blir det frulle. Med mjölk från ett paket. Sweet.