Post P&L-syndrome

Då var det slut med Peace and Love för det här året. I alla fall den fred och kärlek som ges i festivalform. Och årets festival kan väl sammanfattas med ett ord: HETTA! Dra på trissor vad varmt det var. Jag tror att rekordet sattes under lördagen. Då fick jag avbryta mitt försök att se Miss Li. Det var alltså vid 16-tiden, och jag trodde att min hjärna skulle uppnå kokpunkten. Men ett par liter vatten, och en stödvila löste det. Jag var i form igen senare på kvällen. Det var inte bara varmt. Det var en massa bra musik, och en hel del trevligt folk också. Enda smolket i glädjebägare var väl att arrangörerna inte är vana att rodda en sån här stor festival. Det var köer tamejtusan överallt, dåligt skyltat och bitvis dåligt ljud. Men men, det är kanske såna saker som löser sig med övning. Bäst konsertmässigt, av det jag såg, får nog bli Timbuktu och Damn! samt Håkan Hellströms gig. Sköna totalupplevelser, med musik som man blir glad av. Energimässigt kommer inte The Sounds långt efter, så där har vi topp tre i Min Värld. Jag hann även med lite "fame spotting", alltså kända personer som dök upp på gatorna som vanligt folk - Jenny Kallur och Promoe. Bara en sån sak. Nu ska jag ta en otroligt lång dusch, och skrubba bort all festivalsmuts. Imorgon är det dags att stämpla in igen.