Blåst på konfekten

1993 såg jag Metallica live för första, och hittills enda gången. Jag var femton år, och "den svarta skivan" hade nyligen släppts. Hänförd är en underdrift. Sedan dess har grabbarna (gubbarna) från Kalifornien varit husgudar. Det har gått lite upp och lite ner. Några tafatta skivor från deras sida, några försök att bredda stilen från min sida - men de har alltid funnits där när jag har räknat upp vad jag lyssnar på för musik. Viljan att se dem live igen har funnits där. Men nja, det vore kanske dumt att förstöra bilden från -93 som jag har av dem. Har jag tänkt. Hittills. Men så i år kom deras nionde studioalbum - Death Magnetic. Ett klart fall framåt sen de "tafatta skivorna" (Load, ReLoad och även till viss del St. Anger. Även om den senare på något sätt är halvvägs tillbaka till det jag såg på Stockholms Stadion -93). Hur som helst - nu VILL jag se dem live igen. Men det kan jag nog glömma. Jag satt beredd igår när biljetterna till deras konserter i Sverige släpptes. Sen gick allt fel. Ticnets hemsida påminde mer om Regalskeppet Vasa. Och när jag väl satt i livbåten var biljetterna slut. 30 000 biljetter slut på en halvtimme. 1000 biljetter i minuten. Damn! Visst, det går att få tag i biljetter på den så kallade svarta marknaden (var den nu ligger...). Men frågan är om det är värt 4000:-... det finns en artikel på aftonbladet.se som beskriver en närmast organiserad struktur kring svarta biljetter. Nog för att de är mina husgudar. Men frågan är om inte råttet är mågat... Nåja. Jag köpte en ny TV till slut. Det blev en sån här. Storleken var helt perfekt för mitt lilla kyffe, och priset var lagom. Eller som vi brukar säga - två metallicabiljetter för en TV... Nämen, jag är INTE bitter. Min lilla gallup i förra inlägget gick så där. Men det var ju kul att se att åtminstone fyra pers skrev i gästboken. Skoj! Hoppas att ni fortsätter titta in då och då. Nu ska jag titta på TV.