Våren is the shit!

Det känns som att våren är på väg - med stora steg. Den frasen var obehagligt lik en gammal slagdänga. Men den känns befogad idag. Det har varit toppenväder i Växjö. Solen har skinit, och jag med den. Synd att man har ett inomhusjobb en dag som denna. Men å andra sidan så är jag hemskt tacksam för att vara inomhus, när växjövädret är som det brukar vara. Efter jobbet tog jag och PS en promenad runt området där vi bor. Utomhusgrillarna spred en känsla av välbehag i luften. Och då syftar jag inte på att jag drog paralleller till brända kossor eller nåt. Jag tror att det mest är kolen och tändvätskan som skapar den där typisk doften. Ett tips är dock att inte slänga engångsgrillar i soporna direkt efter avslutad grillning. Det är obra. När promenixen var fullbordad begav vi oss till EN och härjade med henne och hennes kotte. Farligt det där. För visst är det något visst med småbarn. Usch... Jag såg att syrran var mäkta imponerad av att Morbror Jan gjorde en räddning i världsklass. Inte illa va? Ibland blir jag till och med förvånad själv. Dagens icke-dialog stod utan tvekan jag och PS för när vi parkerade bilen hos EN. (Ja, en promenad per dag är nog...) Av någon skum anledning förbisåg chauffören det faktum att handbromsen bör läggas i när man vill att bilen ska stå stilla en längre tid. Men jag öppnar dörren och ska kliva ur ändå. Då börjar bilen rulla bakåt. Varpå följande, lagom disträa konversation utspelar sig: - Du... nu rullar vi... säger jag. - Ja... oj... svarar chauffören lite lagom punchigt sådär. No more drama liksom. Det är skönt med okomplicerade männsikor. För övrigt anser jag att alla bör skjuta fler skott på mål. Förr eller senare blir det mål. Det vet till och med Mål-Otto.