Men så att...

Fredagkväll med teven minsann. Det är faktiskt inte så tragiskt som en del vill ge sken av. Jag trivs riktigt bra i hemmets lugna vrå. Och just idag gör jag dessutom väldigt rätt i att stanna hemma. Veckan har bestått av en dryg, efterhängsen förkylning - med tillhörande feber. Lagom smurfigt sådär. Men men, livet på en pinne så här års kanske. Vad har hänt den senaste tiden? Ja, det absolut viktigaste är ju att min telefon fungerar igen. Det tog sin lilla tid. Desperationen var nära. Men efter mycket om och men kom den igång. Och jag ska dessutom få en skapligt bra kompensation av ComHem. Så jag får väl vara nöjd. Nu verkar däremot min kära dator sjunga på sista versen. Jag kan inte ha MSN och explorer igång samtidigt. Lattjo som tusan. Tur att jag ska få en hem-pc genom jobbet. Till de gamla villkoren till och med. Inte illa. Man får passa på innan överklassen äter upp en helt. Jag har dessutom "uppfunnit" en ny maträtt, som är riktigt god. Try it, you'll like it! * Brassa på lite fullkornspasta (Kungsörnens är god). * Öppna en burk tonfisk, och häll av vattnet. * Blanda ihop firren med pastan, och rör ner ett par skedar Dolmio pastasås. * Servera med valfria grönsaker. (På ungkarlstemat kan jag rekomendera fryst Sommarblandning). Ett riktigt singelrecept, men ack så gott. Man skulle nästan kunna tro att jag är student fortfarande. Men jag är bara ungkarl. Och hur kul är det att laga mat till sig själv, och dessutom äta den ensam. Jag har sagt det förr: Jag är INTE bitter. Så här i höstmörkret har jag ett litet projekt på gång. Eller egentligen är det inte så litet. Det kan innebära ganska stora förändringar. Men jag tänker vara lite elak, och lämna det som en cliffhanger... men jag lovar att berätta mer om det hela när jag känner mig mer säker. En bra sak med att vara sjuk: Mitt snusåterfall börjar avta igen. Det är inte så sexigt att hosta och nysa med snus i truten. Nu ska jag återgå till att klämma på min darling... fjärrkontrollen.