Cirkus Reinfeldt

Det är krattat i manegen. Publiken är förväntansfull. Doften av sågspån sprider sig. Direktören ber om största möjliga tystnad. Men det går inte att vara tyst. Artisterna visar sig vara osäkra bananer. Ljudet av munterhet börjar bytas ut mot ljudet av skelett som rasslar i gamla garderober. Fredrik Reinfeldts flygande cirkus börjar mer och mer likna en tämligen skenhelig skara männikskor. Nu talar jag givetvis mot mig själv. I vanlig ordning. Men det är min blogg. Jag gillar inte dubbelmoralen. I åratal har Cirkus Reinfeldt sågat maktfullkomligheten som Firma Persson och hans garde har stått för. Skandalerna har varit snudd på oräkneliga. Och enligt Alliansen har detta varit ytterst prekärt för sossarna. Borde man då inte ha varit otroligt hård i sin jakt på egna ministrar? Kunde man inte ha granskat kandidaterna kompiöst noga, så att skeletten hade kommit fram för en vecka sen i stället? En idrotts- och kulturminister som inte vet vilka ansvarsområden hon har, inte heller att hon har en TV. En handelsminister som köper svart städhjälp. Låter ju lovande det här. Det kan inte vara lätt att vara borgare. Av flera anledningar.