Peace and love!

Hemma i Växjö igen. Egentligen har jag varit hemma i en vecka. Men det har varit lite strul med uppdateringarna, så jag hoppas att det funkar nu. Peace and love var helt okej. Artistutbudet var riktigt bra, och Håkan Hellström gjorde återigen en spelning av högklass. Det är nästan så att jag inte har kunnat sluta sjunga sen i lördags. Underbar energi när den mannen står på scen. Henke har blivit farsa nu också. I lördagsmorse nedkom en son. De har fortfarande inte kommit på något namn, och mina förslag Zeb eller Chuck gick visst inte hem riktigt. Konstigt. Konflikten i mellanöstern eskalerar för var timme som går. Nu senast läste jag att Israel har satt in fosforbomber mot mål i Libanon. Det är en skadal utan dess like att omvärlden låter dem hållas. USA stoppar effektivt alla försök till sanktioner och åtgärder. På det personliga planet så mår jag bra. Jag känner mig piggare, och tror att jag kan tacka träningen för det. Har kommit igång riktigt bra nu. Bättre sent än aldrig, som det brukar heta. Det är skönt. Fast visst längtar jag till den riktiga semestern, som börjar om en si så där tre veckor. Jag har fortfarande inget speciellt planerat, mer än att jag ska till Gävle. Och det känns helt okej att inte bygga upp en massa förväntningar. Nu ska jag ta och ladda inför ännu en vecka på jobbet. Men det är inte långt kvar nu.