"Mannen! Lycka till!"

Det här med att vara utan substitut funkade så där. Jag klarade dagen på jobbet, med enbart ett fåtal utbrott. Jag slutade vid halv tre och kände att det fullkomligt kröp i kroppen. Som tur var fick jag testa Onico (Det giftfria snuset) av en kollega. Och - psykologiskt eller ej - det tycktes funka. Lättad av min nya upplevelse cyklade jag till Shell. Enbart för att mötas av nästa set back. Killen i kassan tittar lite fundersamt på mig när jag slänger upp min dosa på disken. "Funkar det här verkligen?" "Jag hoppas det, jag håller på och försöker sluta snusa nu" Då får ha något skräckfyllt i blicken. "Mannen! Lycka till! Jag svär kompis, jag slutade snusa för ett halvår sen. Slängde dosan efter 15 år. Och du, jag svär, jag har ALDRIG svettats så mycket i hela mitt liv! Sex t-shirts på en natt, mannen! Fy fan, det var det värsta som jag har varit med om. Huvudvärk, illamående och feta nojan. Det höll på så i en månad och tio dagar. Jag svär, jag räknade! Men det var värst de första veckorna..." Se god dag då... hur fan ska det här gå? Jag som har karaktär som en sprutnarkoman. Dessutom har jag surfat runt lite och kollat i olika forum, och läst om folks erfarenheter. Inte någonstans kan man läsa någon solskenshistoria om hur lätt det har varit att sluta snusa. Nåja, allt som inte dödar härdar sägs det ju... klarar jag det här så klarar jag vad som helst. Bring it on!