Jobbigt

Det börjar bli riktigt jobbigt med abstinensen nu. Huvudvärk, illamående och... tomhet? Ja, det är något som fattas. Fast jag vet inte - är det bara psykologiskt? Är det bara det att det är tomt under läppen liksom? Jag tror inte att det är så lätt. Inte efter att ha konsumerat tuggummin och extra drops i hårdrockstempo idag. Det måste vara avgiftningen som pågår i hela kroppen. Jag minns en föreläsare som hade föreläsning om drogberoende. På frågan vilken drog som var svårast att sluta med, så svarade han, högst otippat: Snus! Han korrigerade sig dock något, eftersom abstinesbesvär, avtändningar och sånt som man får om man slutar med heroin eller kokain liknar själva fan. Men när man väl är ren så kan man känna sug efter snus ända upp till fem år efter att man har tagit sista prillan. Där står sig heroin kort. Vilken lättnad. Jag som trodde att det här skulle bli lätt. För er som inte visste det så har Extra Drops en viss laxerande effekt. Jag får dock se fördelarna med nackdelarna här. Fasen vad mycket pengar jag kommer att spara, när jag väl är off tuggummi också. En dosa om dagen i snitt, det blir sju i veckan. Sju gånger fyra veckor är 28 i månaden. Snittpris på en dosa... ja, vi tar 25kr för att det ska bli lättare att räkna. Då är det 700 sekiner på fyra veckor. På 365 dagar är det 9125kr. Sweet. Fast jag vet ju hur jag funkar. Det är knappast så att jag kommer att spara undan de pengarna. Snarare så bränner jag dem på ngt som känns viktigt just då. Egentligen borde jag sova nu. Men det funkar inte riktigt. Jag har ju helt glömt bort att nämna att det är vår nationaldag idag. Jaha, liksom. Det är väl trevligt. Men jag, som så många andra, viftar mycket hellre med en svenskflagga när sverige har vunnit något idrottsevent. Jag antar att vår "brist på nationellkärlek" beror på att vi har det väldigt bra här, och har haft så i hundratals år. Vi blev inte ockuperade under WWII som norrmännen. Vi kunde minsann klia nazzens rygg. Påtal om det. Såg ett inslag på Aktuellt om nazisternas sieg-heil-camping i Stockholm idag. Vilket jäkla drägg, på ren svenska. När reportern frågade något norpon - med lika många hårstrån som hjärnceller - varför han var där, så sa han typ: "Vadårå, vaffö skulle ja inte vara här..?" Samtidigt står något annat miffo och filmar reportern. Då vänder hon helt kallt micken mot honom med videokameran. Varpå han blir skitskraj och går därifrån... Herrefolket my ass! Nu ska jag försöka möta mina demoner, och göra kväller. Det är ju trots allt arbetsdag imorgon.