Känn ingen sorg för mig...

Må de hata mig - blott de frukta mig! Jag är riktigt irriterad på denna statliga myndighet nu. Som jag har nämnt tidigare så tycker jag inte att de gör speciellt mycket för att hjälpa oss som är arbetslösa med att komma tillbaka på arbetsmarknaden - och nu har jag fått det bekräftat. Det är inte så lätt att få jobb när det inte finns några, det kan vi ju vara överens om. Men då tänkte jag att om inte jobben kommer till mig, så får väl jag komma till dem. En flytt till en annan stad vore ett okej alternativ på sikt. Dessutom har jag hört att det finns "flyttbidrag" som man kan söka från Arbetsförmedlingen. Det är ju aldrig fel, men jag vet lite för lite om det. Så jag skickade iväg ett mail med några väldigt konkreta frågor, till exempel vad som krävs och så vidare. Men tro för allt i världen inte att folket på förmedlingen bemödar sig med att svara på frågorna. Nej då. I stället hänvisar man till en folder, som finns som pdf på deras hemsida. Jaja, det är ju ett svar i sig - här kan du hitta mer information. Men det kändes ändå som ett hån. När man för en gångsskull ber om hjälp så får man bara en hänvisning. Inte så upplyftande. Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen, som en skidlöpare sa en gång i tiden. Idag ska min kära flicka göra hemgjorda köttbullar - det ser jag fram emot.