Nördig tonåring igen!

Jag tror att jag håller på att bli en tonåring igen. Det finns nämligen ett par saker som tyder på det. Fast bli inte oroliga. Jag har inte börjar spela på emo-fiolen, blekt håret eller piercat diverse kroppsdelar. Däremot så har två tonårsintressen gjort en stenhård comeback.

Wrestling

Jag har fastnat i wrestlingträsket igen. Ni vet, brottningen som inte ens är brottning. När jag var yngre så var det ett stående inslag. Jag satt klistrad när Hulk Hogan först fick stryk i 20 minuter, sen fick han kontakt med sin inre vrede - rev sönder tröjan, och vann matchen. Och jag kommer aldrig att glömma Jake The Snake Roberts jävla boaorm, som förstörde lite av glädjen. Eller när Hacksaw Jim Duggan drog en planka i huvudet på sina antagonister. Fast favoriten var Big Boss Man. Han hade en polisuniform och en batong. En riktigt hård snubbe. Jag ville vara som honom.

Efter flera års uppehåll från detta spektakel, så är jag nu fast igen. Jag följer cirkusen slaviskt. De taxifeta stereotypera är bortbytta mot riktiga atleter. Men intrigerna finns kvar. Och det är väl precis det som det handlar om - wrestling är för mig vad Böda Camping och Gillmore Girls är för andra.

Rollspel

Mitt andra återupplivade nördintresse är rollspel. Och det är ju alltid lika svårt att förklara för folk som inte förstår. Men till att börja med så tillber jag inte Satan eller styckmördar folk i skogen. Så den fördomen vill jag avfärda å det bestämdaste.

I korta drag så är rollspel som en interaktiv saga. Vi sitter runt ett bord och en spelledare ger oss förutsättningar, och vi som spelar berättar vad vi gör utifrån detta. Typ. Och vi är inte oss själva, man hittar på en karaktär som har olika egenskaper.

Just nu så spelar jag till exempel en person som jagar kättare som vill förstöra galaxen som den gudomliga Kejsaren har byggt upp. Och till min hjälp har jag mitt coola gäng, som består av en präst från Mars, som hellre vill vara maskin än människa och en trollkarl som kan åstadkomma en hel del skumma saker. På både gott och ont

Visst låter mina intressen nördiga? Och ja, det är de också. Men samtidigt så är det så jävla kul.

Jag tror stenhårt på devisen att man ska göra saker som man mår bra av. Saker som gör en glad. Det är därför som jag har så svårt att döma ut folk som, i mitt tycke, har konstiga intressen. Visst kan jag fortfarande tycka att folk som samlar på tåg och navelludd är kufar. Men och? What ever rocks your boat liksom.

Jag är ju själv en kuf. Och riktigt nöjd med det.